GLIMTAR FRÅN TOBISFLYKT TILL TYSKLAND 2007

Besättningarna i 11 Tobisbåtar samlades i Skillinge, Skåne, den 5 juli. Inger och Pelle Undén bjöd på välkomstfest i sitt flotta residens på Norrekås strax utanför Skillinge. Hela dagen hade det regnat ymnigt men lagom till kvällen upphörde det och vi kunde vandra i solsken till Undéns. Det blev en glad afton till ackompanjemang av gladjazz och följande dans frampå småtimmarna. Deltagande båtar var:

• DiAmo Wasa 36, Björn, Jenny o Malin Kjellberg, Tomas o Tobias
• Espri Smaragd, Calle o Gunilla Wennerholm
• Fragaria Bavaria 30, Eckart Voss o Liselotte Björklund
• Gangies Scanner 38, Göran o Marie Louise Boström
• Johanna II Hallberg Rassy 29, Jan Gunnar Persson o Anna Karin Aminoff
• Merica Allegro 33, Hans Roland o Ulrika Lindgren o Horst Mierheim
• Mineva Sweden Yacht 36, Kristian o Eva Wale
• Vindburen Linjett 40, Anders o Helena Levander, Torsten o Josefin Tullberg
• Whisper Carrera Helmsman, Ole o Anna Strand
• Xanadu Diva 38, Klas o Anja Petersson, Calle o Anita Bolin, Torbjörn Winquist o Kerstin Jadne

Väderutsikterna för de följande två dagarna var att det skulle blåsa kuling eller nästan kuling V till SV. För den 6 juli, som var vår första dag, mera V och något mindre styrka än den följande. Vi bestämde då att utnyttja den, för vår del, något fördelaktigare vinden den 6 juli att segla direkt till Rügen, vilket betydde att vi hoppade över Rönne på Bornholm, som hade planerats att vara vår första hamn.

Vi hade tänkt att angöra Lohme på norra Rügen, en liten men enligt uppgift vacker hamn i ett naturreservat. Vädret var emellertid så tufft att det skulle varit oklokt att gå dit, utan vi valde istället att gå till Sassnitz, som ligger något längre bort, men som är en större och säkrare hamn. Vi startade således strax efter kl 08:00 den 6 juli. Då vi kom söder om Sandhammaren blev sjön grov och vinden ökade. Vi tog in två rev och de flesta av båtarna gjorde detsamma. Under dagen växlade vinden i styrka, men hela tiden var sjön grov. Då och då kom skurar. Det blev således en ganska blöt segling, men snabb. Vi förtöjde vid kaj vid 1800 tiden och kunde börja torka vår utrustning.

Det blåste fortsatt kuling i Sassnitz. Båtarna låg och drog hårt i sina förtöjningar. De flesta av oss var staplade utanför varandra. Vädret var sådant att vi inte ville fortsätta omedelbart mot Greifswald, vår nästa hamn. Den andra kvällen i Sassnitz hade vi drink och snittar serverat i en lokal som den vänlige hamnkaptenen ställde till vårt förfogande. Historiskt är intressant att komma ihåg att Rügen tillföll Sverige i den Westfaliska freden 1648 och överlämnades till Danmark 1814 och redan 1815 till Preussen. Horst på Merica, som var väl hemma på Rügen föreslog en utflykt per tåg runt ön, vilket vi gjorde påföljande dag. Vi åkte dels ett vanligt tåg, som hade förbindelse med Stralsund, dels också en museijärnväg med ånglok och smalspårig räls, allt väldigt trevligt. Rügen är en vacker ö, ca 970 kvkm med flera centralorter, Sassnitz, Bergen, Binz, som de viktigaste. Vi for med tåget till Lauterbach på SO sidan, en välbesökt hamn för nöjesbåtar. Putbus som var en pampig slottsartad bebyggelse, byggd av en lantgreve i början av 1900-talet. Vidare ett jaktslott i närheten av staden Binz, numera museum och från vars torn man hade en vidunderlig utsikt över hela Rügen. Hela ön är omgiven av djupa vikar, bukter och infjärdar s.k. ”Bodden”, samma ord som vi har i Bottenviken och Bottenhavet.

Den 9 juli hade vinden lugnat sig och vi kunde segla till Greifswald. Det blåste V ca. 6 m/s något varierande. Vi kunde sträcka hela vägen i en delvis ganska smal muddrad ränna, solsken och många segelbåtar som seglade kors och tvärs i den grunda ”Bodden”. Anlände efter tillryggalagda 30 M till Greifswald Wiek kl 1500 där Olle och Anna-Stina Naglo stod och välkomnade. På bryggan kl 1800 drink kring det ”gustavianska” bordet. Nästa dag guidning av vår utomordentligt kompetente Reiner Schwenke, tysk men flytande i svenska och oerhört beläst och kunnig i den gemensamma tysk-svenska historien. Vi vandrade runt i den historiska stadskärnan, besökte de äldsta och mest berömda kyrkorna Nikolaikirche och Marienkirche, universitetet stiftat 1456, en vacker och imponerande byggnad, i vilken vi var inne i den sköna aulan, f d biblioteket och hörde där ett kort föredrag om historien kring detsamma. Universitetet har en lång tradition med undervisning i svenska och svensk historia, även Finlands och har fortfarande idag detta. Lunch intogs på restaurang ”Der alte Fritz”, där de bryggde sitt eget öl.

Den 11 juli seglade vi vidare till Stralsund, 17 M, Det blåste SV 8-10 m/s, men vi fick några kraftiga åskbyar över oss på uppemot 20 m/s, dock helt korta. Vi kom ganska tidigt till bron i Stralsund och fick vänta i några timmar på broöppning. Hamnen i Stralsund är stor. Den stora ”Yachthafen” är Nordmole, som har plats för flera hundra båtar. Det behövs nog, dels för att den var välfylld, dels för den väntade stora Kryssarklubbseskadern som skulle ankomma den 17 med ca 120 båtar. Följande dag mötte vi vår guide kl 10:00 Brigitte Haase, också svenskspråkig. Hon mötte oss i hamnen och vi gick med henne upp till Alter Markt där Rådhuset ligger och Nicolaikirche som vi gick in i. Stralsund har tydliga spår efter Andra Världskriget till skillnad från Greifswald som var tämligen oförstört. Det märktes bl.a. genom att det fanns i Stralsund en hel del nyare hus insprängda mellan de gamla ofta från medeltiden byggda husen. DDR-tiden visar också naturligtvis sina spår, inte alltid i fula byggnader.

Vi besökte Marienkirche, som var svårt bombskadad och som man ännu så länge inte bestämt sig för att restaurera . Några viktiga byggnader var vid Rådhusplatsen det hus där den svenska kommendanten bott under svensktiden. Det var prytt med det svenska riksvapnet. Vidare Carl Wilhelm Scheeles hus. Han var berömd kemist och bodde både i Stralsund och i Sverige, Göteborg och Malmö. Båda kvällarna i Stralsund åt vi på hamnens restaurang. Stralsund grundades 1234 av Wizlaw I furste av Rügen, behärskades av svenskar alltifrån det att Gustav II Adolf landsteg med sin här 1628 för att delta i det 30-åriga kriget, med några avbrott, fram till 1814. Såväl i Stralsund som i Greifswald finns minnesmärken över Gustav II Adolf, som man upplevde som en räddare från Norden.

Den 13 juli seglade vi till Hiddensee, den vackra smala sandön som ligger strax väster om Rügen. Enligt den ursprungliga färdplanen skulle vi gått till Breege på nordsidan av en av Rügens infjärdar, men eftersom vi redan tack vare Horst sett mycket av Rügen under tågresan valde vi att gå direkt till Hiddensee. Vi valde att angöra Kloster istället för Vitte. Det visade sig vara ett klokt val. Kloster var en förtjusande liten hamn med en tillmötesgående hamnkapten.

Om Vitte hörde vi senare mindre trevliga omdömen. Hiddensee är ett naturreservat i alla bemärkelser. Det finns inga bilar. Folk cyklar eller åker hästskjuts. På de långa vackra sandstränderna på västra sidan badar mängder av människor ”naturist” i härligt klart vatten. Man ser alla slag av badare, vackra och mindre vackra. Intressant för oss ”pryda” svenskar.

Vi hyrde cyklar och använde en liggedag att röra oss omkring på ön. Bebyggelsen består till del av hus i gammal stil med halmtak. Restauranger, hotell och affärer riktade till turister finns det gott om. Vi cyklade till Vitte och en tredje hamn som hette Neuendorf, där vi åt lunch. Vi såg här flera av de Kryssarklubbsbåtar som ingick i den stora eskadern som några dagar senare skulle anlända till Stralsund. På nordspetsen av ön ligger fyren Dornbusch. Seglingen från Stralsund till Kloster gick till stor del i en grund muddrad ränna, utanför vilken djupet var en meter, ibland mindre. Allt gick dock bra och ingen grundstötning inträffade. Distansen 30 M.

Den 15 juli seglade vi mot Warnemünde/Rostock. Ursprungligen skulle vi ha stannat halvvägs i en hamn som heter Darsser Ort. Emellertid blev vi informerade att den numera är stängd på grund av för litet djup i hamnen och i inloppet, bara 1,5 m, och man har inga planer på att muddra i år. Således, en ganska lång dag till havs, 50 M raka vägen, men eftersom vi hade kryss utom på slutet blev det betydligt längre. I början hade vi en trevlig SV bris 8 m/s som dock avtog. På slutet av dagen hade vi O bris, vilket inspirerade några till att sätta spinnaker. Vi gick upp floden Warnow ända in i ”Stadthafen” Rostock. Vi hade blivit rekommenderade detta av vår guide följande dag, Mem Brycker Ebel, svenska från Nyköping numera gift och bosatt i Rostock. Hon arbetar som sjukgymnast med egen praktik i Rostock och kom och mötte oss på eftermiddagen. Det var värmebölja den dagen, den enda under hela flykten, 37 C i skuggan. Vi pustade runt under Mems sakkunniga ledning, konstaterade att Rostock fått en hel del ny bebyggelse under DDR-tiden, som delvis smälte bra in i stadsmiljön. Stadskärnan upplevde vi som oförstörd och mycket tjusig. Ett härligt folkliv. Vi klättrade upp hela vägen i Kröpeliner Tor, där vi hade utsikt över hela staden. Vi besökte flera kyrkor, liksom i Greifswald och Stralsund jättehelgedomar, restaurerade eller under restaurering. Vi såg det märkvärdiga astronomiska uret, tillverkat på 1400 talet, som underhålls hela tiden, dras upp en gång i veckan. Ett liknande ur finns i Lunds domkyrka. På kvällen hade vi gemensam middag i den i hamnen belägna restaurangen.

Nästa dag, den 17 juli, skulle vi segla till Wismar enligt planen. Det blåste kuling SV vilket skulle betyda kryss hela vägen, till havs. Xanadu tackade för flykten och lämnade flocken för att segla hem. Gangies bestämde sig också för att avbryta. Vi var då 8 båtar kvar som gick ner till Warnemünde för att invänta ev. förbättrade väderförhållanden. Tidig e.m. bestämde vi oss för att hoppa över Wismar, tyvärr, och istället gå direkt till Gedser på Falster, Danmark, som ligger nära. Således avseglade vi vid 1400 tiden mot Gedser, 20 M, och kom fram ganska tidigt. Gedser är inget speciellt roligt ställe, är en stor färjehamn. Inget särskilt program där.

Den 18 juli seglade vi till Klintholm på Mön, 32 M, Vi hade ganska svag SV vind, utom på slutet då det friskade i ordentligt. Spinnaker större delen av dagen. I Klintholm samlade vi oss alla på samma ställe, låg staplade utanpå varandra. Vi hissade våra signalställ, klädde upp oss i våra finaste gåilandkläder, damerna i klänning och herrarna i kavaj, vit skjorta och skepparmössa, några med vitt kapell. Drink på bryggan. Mitt i alltsammans dök DiAmo upp i hamnen och sällade sig till oss. Björn hade väntat en dag i Warnemünde för att släppa av Tobias som skulle flyga hem från Lübeck. Vi applåderade ankomsten och gick efter en stund upp till en liten restaurang, där vi avnjöt en festavslutningsmiddag med sång och skålar.

En härlig stämning. Alla hade vi haft en god kamratanda under flykten, inga tråkigheter, inga missöden. Vi hade kunnat ha bättre väder, men det mindre njutbara härvidlag kompenserades fullkomligt av våra fina upplevelser i hamnarna vi besökt och allt intressant vi fått se. Vi saknade besättningarna på Gangies och Xanadu vid avslutningen men alla förstod deras brådska att segla hem före oss. Vi hade också gärna sett Olle och Anna-Stina den här kvällen, men de hade återvänt till Sverige redan efter Stralsund. Ännu en lyckad Flykt i Tobis, vi ser framemot nya spännande äventyr, nu närmast i den grekiska arkipelagen.

Vid anteckningarna, Trosa den 29 augusti 2007,
Gunilla o Calle Wennerholm, Fest- och Långtobisar