Till Gdansk

Kristihimmelfärdsveckan är första seglingsveckan för s/y Vita Brevis. Seglingen kallas “Tune up and shake down” och ger oss en första tillvänjning av sjölivet för säsongen. 1999 var sjunde året vi begav oss ut på havet under första hälften av maj. Tidigare seglingar har gått till Tallinn, Riga, Klaipeda m.fl. i år seglade vi till Gdansk.

Bullandö – Gdansk är knappa 400 sjömil där huvuddelen går över öppet hav. Temperaturen vid avseglingen den 8 maj var låga 5 grader vid lunchtid.

Efter bunkring gav vi oss av vid 15-tiden. De nya krögarna på Bullandö Marina hade gjort i ordning lunch och middag för tre dagar. De hade införskaffat nya plastformar för värmning i ugn. Formarna kunde fås delade i fack om ett till fyra fack med ett plastlock. Man sticker lite hål i den klara plasten med en gaffel och sätter in i ugnen i 20 minuter och sedan är det bara att äta.

Tidigare motsvarande formar var av traditionell typ – aluminium med papplock. När det luktade hett papper var allt klart för att äta. Den nya typen där ingredienserna kunde hållas separerade var ett lyft. God mat och gott tillagat. Den enda besvärliga rätten var ”lutfisken”. Bullandös fisksoppa döptes till lutfisk då den goda anrättningen hade mycket soppa och svårigheterna att balansera formen utan att få fisksoppa över hela inredningen i havsgunget var betydande. Man kunde även kalla anrättning för ”steppfisk” – så mycket steppande för att håla formen i våg.

Redan efter några timmar insåg vi kylan och övernattade i Soviken nere vid Landsort.

Tidig avfärd mot Gdansk med Hoburgen som hinder i den raka linjen. I skumpet vid Landsorts sydspets slutade GPS mottagaren att fungera. Den vägrade ta mot signaler. Tack och lov hade vi precis införskaffat en ombyggnad av AP Navigatorn från Decca till GPS och nu kunde vi sätta den nya antennen på däcket med lite tejp och ansluta trådarna vid apparaten och se – vi hade en ny GPS ombord.

Vid 17-tiden dog vinden. Temperaturen var 1,5 grader och det återstod bara 2 timmar till Visby. Alltså till Visby. Backfickan vid Stortorget bjöd på musslor, som höll skörbjuggen på avstånd.

Som femte båt i hamnen väcktes vi av hamnkonduktören vid 8-tiden. Servicen begränsad men fullt pris. De lovade fixa vatten i slangen vid båten men något vatten kom aldrig. Hamnkonduktören var försvunnen. Efter kontakt med Visby kommun förstod vi att något vatten aldrig skulle komma, men en vänlig hamnfogde berättade vara det fanns vatten för eldsläckning och erbjöd oss våra 140 kr tillbaka. Av Kneipbyns arrendatorer fanns dock inte ett spår.

Seglingen efter Gotlands kust var fin men kall. Bursvik kallade och vid 18-tiden var i på Guldkaggen, som öppnade den 1 maj för säsongen. Forsatt framgångsrik kamp mot skörbjuggen. Sista krogen innan Gdansk!

Tidig morgon och avsegling mot Gdansk. Forsatt fin slör med en fart kring 8, 9 upp till 10 knop. Med fem i besättningen körde vi ett rullande schema där man seglade i tre timmar och fick frivakt i fyra och en halv. Var en och en halv timme byttes då en seglare ut. Systemet fungerade bra.

Värmaren, som inte stängts av sedan sjösättningen den 23 april höll Vita Brevis varm och torr och elen räckte gott till värmare, kylskåp, lanternor och andra behov.

Jag gick på vakten vid tre tiden på onsdagsmorgonen, precis när vi började se Hel halvön. Lite gryningsljus, lite landljus, ljuset från 100-tals fiskebåtar och tre fyrar var ett fantastiskt mottagande. Lägg till slör i åtta meters vind och ett nästan skumfritt hav. En seglingsupplevelse och som vi kunde konstatera för november månad inte så kallt.

Angöring vid sextiden på morgonen i Gdansk. Inklarering direkt på styrbordssidan i hamninloppet. Ny vaktbyggnad och spåren efter alla fula bevakningstorn var borta. Vänliga myndighetspersoner och vi var på väg mot gamla staden.

Gdansk har fått en ny marina i kanalen vid gamla staden och där kunde vi förtöja och få all service vi behövde. Så även Vita Brevis, som fick en andra permanent GPS installation och reparerad latta och travare. En lättsam men kall segling var tillända.

Besättningen byttes och sonen Johan kom med sina kompisar och tog över Vita Brevis för hemsegling. Själv tog vi färjan till Nynäshamn och pendeltåget till Stockholm. För undertecknad livets första svenska pendeltåg. Snabbt, praktiskt men ful inredning.

Vi som seglade var Åke Grapengiesser, Erik Omming, Gunnar Palmgren, Ole Strand samt undertecknad.

Värmdö i maj 1999
/Leif B Axelsson