2018 Åland-Finland-Estland med fyrar med Jan-Gunnar

Johanna II 2018; Åland-Finland-Estland och fyrbesök på Dagö

Johanna II seglar numera i närområdet i Östersjön. Under seglingen 2018 till Åland-Finland-Estland, kunde jag konstatera stora förändringar – förutom vädret; i Estland till det bättre och i Finland till det sämre. Det är nu 16 år sedan jag med Tobis seglade till de här områdena i Estland. Dagö (Hiiumaa) är den näst största av de estniska öarna. Många områden på Dagö och i nordvästra Estland med omgivande öar (Ormsö, Odensholm, Rågöarna, samt Runö i Rigabukten), Noarootsi – Nya Sverige, hade länge en svensktalande befolkning, med ålderdomlig dialekt. Kärdla – huvudort på Dagö – har en nybyggd modern och säker hamn, vid tidigare besök fanns ingen hamn alls i Kärdla, tyskarna hade sprängt den gamla handelshamnen under slutet av andra världskriget. I Finland växer båtbeståndet, som i de större och mest populära hamnarna domineras av stora motorbåtar. I Hangö var det värre än i Sandhamn och Smögen! Många svenska finlandsseglare är därför medlemmar i någon finländsk segelförening med egna hamnnät, som Sjöbjörnarna eller NJK-Nyländska jaktklubben. På Dagö blev det besök i tre stora kustfyrar; Tahkuna, Ristna och Köpu. Dessutom på hemvägen (som ofta) besök vid fyrplatsen finska Utö.

Norra Åland, besättningsbyten och Skärgårdshavet
Redan första seglingsdagen lade nya (2 år) kylen av, jag fick ersätta elektronikboxen med en strömbrytare för manuell på/avställning av kompressorn. Efter 75-årsfirande i skärgåden hos en seglarkompis, seglade jag norrut mot den envisa hårda nordvinden. En tuff start för min unga seglingsoerfarna besättning som mönstrade på i Finnhamn (där jag gick på grund vid flytbryggan, dåligt utmärkt! – men detaljerat kort i Hamnguiden 8 Arholma-Landsort – som jag läste efteråt!). Musikerkompisen Gastón (suverän jazzgitarrist, men med huvudinstrument långhalsad luta för medeltida musik) och hans fru Andrea (arkitekt), båda från Chile. Efter bastu och grillmiddag i Sjöbjörnshamnen Särsö, nästa dag tuff kryss Husaröleden och motor i motsjö Blidösund – Arholma. Därifrån översegling till Käringsund, sträckbog, ungdomarna kände av sjön och behövde låna sjökläder. De satte sig snabbt in i seglingens elementa och rutinerna ombord, klarade att balansera höjd och fart på kryss och sträckbog! Få båtar i Käringsund, middag (stekt abborre) på krogen. Andrea mönstrade av för jobbresa till Göteborg, Gastón & J-G kryssade vidare norrut till norra Åland, frisk vind och sjögång, gick för motor genom en vindlande smal och vacker utskärsled samt genvägen vid Dånö, lodet visade där 2 m! Inga båtar här uppe. Mycket trevligt vid Sjöbjörnarnas siksoppeträff hos fiskaren Bergendahl på Jomalö, som Sjöbjörnarna arrenderar av. Gastón och J-G spelade tillsammans med hornist (euphonium-tenortuba). Men få båtar vid årets träff, den envisa nordvinden hade avskräckt. Grov sjö i leden norr om Åland, nordvinden hade legat på i flera veckor. Segling över Lumparn i frisk slör (Gastón till rors såg lycklig ut!) till Mariehamn, där han mönstrade av. Ny besättning; tidigare KTH-kollegan och seglarkompisen Christer. Vi fick en vecka med extrem värme, svaga vindar, lite spinnakersegling och fina besök i Sjöbjörnshamnar med bastu och grill. Träffade gamla bekanta. Prövade nya spår i de vackra utskären syd Föglö. Låg även på Sandvik/Kökar, med promenad till kapellet och bad. Christer mönstrade av i Hangö. Hamnen där domineras numera av jättelika monstermotorbåtar, värre än i Sandhamn! Algblomningen nu tidigare än vanligt och särskilt besvärlig i södra delen av Skärgårdshavet.

Estland och fyrar på Dagö
J-G ensamsegling vidare, spinnaker i lätt vind över till Dirhami i nordvästra Estland, 42 M. Nu flytbryggor med bommar, el och vatten, samt restaurang. För 16 år sedan med Tobis låg vi långsides en rostig fiskebåt vid en hög kaj. Vi åkte den gången ut med fiskebåt till Odensholm, som jag nu bara passerade, för grunt för kölbåtar att gå in. Fin promenad från Dirhami i tallskogen och längs steniga kalkstränder med färgstark blomsterprakt, som på Gotland. Översegling till Kärdla på Dagö, slör i friskande vind. Trevlig Högsommarträff med många gamla och nya Sjöbjörnsbekanta. J-G var ensam svensk båt både på Jomalö och i Kärdla. Busstur på Dagö med besök i fyrarna Tahkona, Ristna och Köpu, samt svenskkykan Reigi. På kvällen livlig festmiddag i en gammal lagerhall från ortens textilindustri med ullspinneri.

Köpu fyrtorn N 58o 54′,95; E 22o 12′,00 är det tredje äldsta fyrtornet i världen fortfarande i drift. År 1500 beslöts efter påtryckningar från Hansan att bygga ett sjömärke på Dagö´s högsta kulle Tornimägi (68 m.ö.h.) mitt på den smala Köpu-halvön som sträcker sig västerut. Den viktiga handelsfarleden förbi Dagö med sina farliga rev skulle göras säkrare. Bygget försenades av krigshandlingar och pestepidemin. 1531 var till slut tornet färdigställt, ett 36 m högt stentorn med fyra kraftiga strävpelare. En trappa byggdes på utsidan och fyren togs i drift med vedeldat bål. Massor av ved gick åt och skogen omkring kalhöggs. En övre torndel i tegel byggdes på 1659. Ryssarna installerade en lanternin, med urverk och lod som rotationsanordning och oljelampa (rapsolja). Lysvidden var då 27 nautiska mil. En ny fresnellins inköptes i Paris och installerades 1901 tillsammans med en fotogenljuskälla. Den tunga roterande delen vilade i ett kvicksilverbad (500 kg kvicksilver!), som lager. Fyrljuset elektrifierades 1940. Fyren bombades av tyskarna 1941, lanternin och linssystem skadades. Automatisering 1963, med en ny rotationsanordning driven av ett roterande magnetfält, fortfarande i drift. Men fyren har inte längre samma roll som navigationshjälpmedel, en radarfyr byggdes 1997. Fyrtornet har renoverats många gånger. Vid omfattande renovering 1810 tog man upp en inre trappa i fyrtornet, upp till lanterninen. Fyrljusets höjd över havet är 103 m med karaktären Fl(2) W 10s, lysvidd 26 nautiska mil. Trappan inne i fyrtornet är trång och smal, 109 höga steg upp till plattformen.

Tahkuna fyr ligger på Dagös nordligaste spets, N 59o 05′,45; E 22o 35′,20 och täcker delvis Finska Vikens inlopp. Fyrtornet upphandlades av tsarryssland under världsutställningen i Paris 1871 och uppfördes 1873 – 1875. Monteringen gjordes på plats med fabrikstillverkade gjutjärnplattor och konstruktionsdetaljer. Transport och montering av det höga tornet förenklades därigenom. Fyrljusets höjd över havet är 43 m, med karaktären LFl(2) W 15s, lysvidd 12 nautiska mil. 1941 pågick här häftiga strider när sovjetiska trupper bjöd hårt motstånd till invaderande tyska styrkor. 208 trappsteg upp till plattformen.
Nedanför fyren har rests ett minnesmonument för Estonia-katastrofen i september 1994. Ett 12 m högt ramverk i metall reser sig ut mot havet och omsluter ett kors och en klocka med skulpterade barnasikten. Klockan ringer i vinden när vindstyrka och vindriktning överensstämmer med vinden som rådde under katastrofnatten den 28 september då den stora färjan M/S Estonia förliste.

Ristna fyr ligger på Dagös västligaste udde på Köpu-halvön, N 58° 56′,40; E 22° 03′,31. Fyrtornet beställdes också i Paris samtidigt som Tahkuna och togs i drift 1874. Tornet var först ett sexkantigt fackverk i gjutjärn med en central cylinder, monterat på ett betongfundament. Sedan tornet skadats under första världskriget fodrades det med betong och fick sex utvändiga förstyvningar. Fyrljusets höjd över havet är 37 m, med karaktären LFl W/R 15s, lysvidd 12 nautiska mil. Vitt ljus i västlig sektor mot havet och röd sektor mot öster. Fyren automatiserades 1997. 108 trappsteg upp till plattformen.

Hem via Finland-Åland
Blåsigt väder när jag låg i Kärdla, men lagom frisk halvvind vid tillbakaseglingen till Finska Utö, 70 M. Låg som förr vid lotsbryggan nära fyren, numera inga militära restriktioner. Flytbryggan vid Havshotellet längre norrut är usel, när jag tidigare legat där vid hård nordvind gick sjön över bryggan och det är grunt vid de inre bojarna. Finska Utö fyrplats och lotsstation ligger vid den sydligaste delen av Skärgårdshavet, intill djupfarleden mot Åbo m.fl. hamnar. Utö var tidigt känt som hamnplats och lotsverksamheten etablerades under 1700-talet. Den första fyren från 1753 sprängdes av ryssarna under kriget 1808-1809. Under första världskriget, då Finland var ryskt storfurstendöme, etablerade ryssarna fortet på ön och anlade batterier och stenlagda vägar. Fortet övergick efter Finlands självständighet 1917 till Finlands kustförsvar, fram till 2005 då det avvecklades. Under båda världskrigen utsattes Utö fort för krigshandlingar, men lyckades försvara sig väl. Det nuvarande fyrtornet uppfördes 1814. I fyrtornet finns också ett kapell, där gudstjänster ännu hålls. Fyren elektrifierades 1935. Först genererade man el på ön, från 1996 har man elförsörjning genom sjökabel från fastlandet. Fyrljusets höjd över havet är 40 m, karaktär Fl(2) W 12s, lysvidd 17 nautiska mil.
Många skeppsbrott har skett i området, mest kända är kanske Estonia, 22 nautiska mil sydost om Utö, samt amerikanska s/s Park Victory som gick under på julnatten 1947. Park Victory´s vrak ligger på ca 30 m djup en nautisk mil sydost om Utö. Vid vår första seglats till Utö 1980 stod fortfarande sedan 1967 vraket av det svenska lastfartyget Torsholm på grund inne i Utö-arkipelagen, alldeles nära fyrön. Under 80-talet höggs fartyget upp och skrotades på platsen.

Från Utö korttur till vackra Jurmo med traditionell bryggdans till skärgårdsspelmän från Aspö lördag kväll. Köpte Lasse Mårtenssons intressanta bok, av Jurmo-Pers son Klas Mattsson som är bofast på Jurmo. Klas säljer rökt fisk, men det finns inte längre några flundror som förr. Hemsegling via Karlby/Kökar (med smörstekt abborre på krogen) och med besök hos våra vänner på Skogboda/Föglö där jag bjöds på egenfångad makrill från Bohus-Malmön. Från Storogskär fin översegling till TBKs uthamn Kålö, lätt sträckbog, 54 M. Intensiv fartygstrafik både på Ålands hav och i Finska viken. Nu eldningsförbud (bastu och grill) i hela skärgården, efter den extremt heta och torra sommaren. De senaste åren har bjudit på ändrade vädermönster, med envisa hårda nordvindar, nu också årets långa värmebölja inte bara i Norden. Behaglig badtemperatur i år, men ändå oroande utveckling?

Jan-Gunnar Persson
HR 29 Johanna II