TOBISFLYKT TILL DANMARK SOMMAREN 2010

Denna höst har redan gått ganska långt, då jag sätter mig ner för att minnas våra äventyr i somras, då vi seglade med våra Tobisvänner till Danmark. Som vanligt, hade vi också i år en mötesplats för samtliga deltagare; i år Vordingborg på södra Sjaelland, där vi skulle inträffa den 6 juli. Tillseglingen skedde individuellt för varje båt, även om i vissa fall man träffade på kamrater på vägen och då slog följe.

Vår färd med ESPRI anträddes från Bullandö den 24 juni och vi seglade då i växlande vindar 36 nm och hamnade då i Rånös norrvik, bredvid en stor dansk seglare. Nästa dag som var Midsommarafton fortsatte vi till Vålarö, där vi om aftonen firade högtidligen. Den 26, Midsommardagen till Fyrudden, en alldeles utmärkt trevlig hamn i St. Annas Skärgård. Vidare till Västervik den 27.

De första dagarnas envisa S och SV vindar höll i sig då vi fortsatte söderut och hamnade den 28 vid Vippholmarna i Kråkelund, en utomordentligt trevlig och skyddad naturhamn i skärgården. En fin utgångspunkt för att ta språnget ut i Kalmarsund, vilket vi gjorde nästa dag, den 29, och kom till Sandvik på Öland. Vi hade på morgonen ringt till Björn och Ingela Karlsson på ISABELLE i Figgeholm, vilket inspirerade dem att segla tvärs över och förena sig med oss. Vi åt en gemensam middag på hamnrestaurangen och avnjöt Ölands specialitet ”Lufsa”.

Vi började nu känna en viss tidspress. De för oss ogynnsamma vindriktningarna hade hittills gjort vår resa långsammare än beräknat. Vi gjorde nu ett stort hopp söderut, 58 nm, till Bergvara, söder om Kalmar, fortfarande med SV vindar. Vi tyckte mycket om denna plats, naturskön och väl skyddad hamn. En stor semesterby och Camping fanns inte långt från hamnen. Isabelle hade fortsatt hela vägen till Utklippan den dagen så vi hade inte längre deras angenäma sällskap.

Nu hade vi nått 1 juli och vi skulle vidare söderut i hård motvind. Vår ambition var att den dagen komma till Utklippan, men tji, vinden tilltog, blåste 12-13 m/s rakt emot med Hanöbuktens upprörda vågor. Vi gick därför in Sandhamn på Blekinges östra sida, där vi låg helt skyddade och kunde invänta nästa dag. Den 2 juli hade vinden mojnat avsevärt. Vi satte kursen på Simrishamn direkt. Pågrund av den svaga vinden gick vi för motor mycket den dagen, 8 timmar, anlände vid 1900 tiden. Vi hade nu åter kontakt med Isabelle som inväntade oss där, samt FRAGARIA med Liselotte och Eckart, som också var där. Vi åt en gemensam middag mitt i ett brusande folkliv.

Den 3 juli fortsatte Fragaria och vi till Ystad, medan Isabelle seglade i en frisk bris ända till Klintholm på Mön. Ystad är en stor och livlig hamn med mycket strandliv. Vädret hade ju hitintills varit soligt och varmt varje dag under det att vindarna varit mestadels motiga eller för svaga. Den 4 gick vi från Ystad till Klintholm, 60 nm och nästa dag, den 5, till Vordingborg. Vi hade alltså anlänt tillmötesplatsen med en dags marginal och alla båtarna var tillstädes:

• ANIARA Scanner 391 Johan och Rose-Marie Wahlgren
• DARDANELLA Fantasy 37 Hans Bergman och Marianne Hagströmer
• DIAMO Wasa 360 Björn Kjellberg, Jenny Kjellberg, Tomas Olofsson
• ESPRI Smaragd CG och Gunilla Wennerholm
• FRAGARIA Bavaria 30 Eckart Voss och Liselotte Björklund
• ISABELLE Omega 36 Björn och Ingela Karlsson
• KALYPSO Jeanneau 42 Ulf Nyman och Elisabet Lingö

Långtobis (eskaderledare) var Björn Karlsson, som med aktivt stöd från Festtobis Marianne Hagströmer hade planerat den vidare färden i Danmark. Samlings- och flyktinvigningsmiddag på Restaurang Snekken, en kinesisk restaurang i Vordingborgs gästhamn. Marianne hade förbeställt en läcker kinesisk meny. Vi blev så väl omhändertagna av de kinesiska värdarna att de fick en Tobis vimpel som tack.

Vordingborg är historisk på många sätt. Staden uppfördes runt en medeltida borg av Valdemar I till skydd mot venderna. Danmark fick sina första skrivna lagar här. Gåsetornet uppfört omkring 1363 finns kvar jämte några av de gamla försvarsmurarna. Erik av Pommern slöt fred i Vordingborg 1435 med de Holsteinska grevarna. Vår kung Karl X Gustav intog 1658 staden, i samband med tåget över Bält och den senare belägringen av Köpenhamn.

Den 7 juli anträddes den gemensamma flykten under ledning av Långtobis Björn Karlsson. Vi gick i konvoj ut ur hamnen, under den stora bron som förbinder Falster med Sjaelland, ut på Storströmmen och Smålandsfarvattnet, där vi alla satte segel, kurs mot Vejrö. Det blåste en ganska frisk NV bris vilket gav oss en uppiggande kryss under några timmar, 23 nm. Vejrö var en vacker ö, privatägd, med en nästan lyxig hamnanläggning. Hamnavgifterna var också därefter, 300-400 Dkr per båt. En stor byggverksamhet för uppförande av hotell och turiststugor pågick.

Nästa dag fortsatte vi till Omö i NV riktning, 15 nm, i lugn S vind med spinnacker. Inget särskilt finns att berätta om denna ö. Att den var vacker naturligtvis kunde man notera vid promenader i grannskapet.

Den 9 juli anlände vi till Svendborg på Fyn, 28 nm, N vind 4-6 m/s. Svendborg är Fyns andra stad, har en stark skeppsbyggartradition med många varv än idag. Den uppstod sannolikt kring en borg, Svinborg, redan på 1100-talet. I Svendborgssundet besegrade en gemensam dansk-svensk flotta den lybska 1535. Staden är också känd som regattacentrum för klassiska segelbåtar. En sådan båt hade vi tillfälle att beundra, då den angjorde hamnen, en R8 med gaffelrigg som med eleganta manövrar gick in bland alla båtar utan motor och förtöjde under applåder från omgivningen. Sevärdheter i Svendborgs närhet är Egeskovs Slott från 1554 och Valdemars Slott från 1644, det senare fortfarande privatägt. Vår grupp delades då vi den 10 under liggedagen besökte dessa slott.

Den 11 juli seglade vi till Marstal, på Aerö, 18 nm. Staden är känd som den viktigaste sjöfartsstaden i Danmark efter Köpenhamn. En relativt nyutgiven bok, ”Vi de drunknade” av Carsten Jensen beskriver mycket detaljerat historien under 150 år, i romanform, men med historiska fakta. Stadens maritima historia finns överallt, bl a på det fina Sjöfartsmuseet. I ett av hamnskjulen såg vi ett segelfartyg under restaurering. Sjöfart är ännu idag stadens livsnerv med varv, rederier och navigationsskola. På Aerö ligger också Aeresköping, där hela den gamla stadskärnan bevarats genom flera generationer. Flera i vår grupp utnyttjade liggedagen till att besöka denna idyll.”.

Den 13 juli blåste en frisk SV bris, varför det blev en kryss från Marstal första biten, som senare övergick i en bidevindssträckbog mot Sönderborg, 30 nm. Här låg vi mitt i staden längs kaj och staplade vid varandra. Det var full fart här, ett myllrande folkliv. Utanför slottet, som låg alldeles i närheten, hade ordnats tornerspel, en stor attraktion.

Sönderborg ligger på Als, skilt från Jylland av ett smalt sund. Valdemar den Store lät bygga slottet 1158. 1532-49 var det Kristian II:s fängelse, men användes numera som museum med samlingar från Medeltiden med huvudvikt på de Slesvigska krigen, även regionens sjöfartshistoria. Efter ett slag 1864 mellan danska och tyska styrkor, vilket danskarna förlorade, blev södra Jylland inkl. Sönderborg tyskt fram till 1920, då det återgick till Danmark. Närheten till Tyskland var dock påtaglig i det att flertalet båtar i rörelse och i hamnen var tyska.

Nästa morgon inväntade vi broöppning kl 0900 för att sedan segla norrut i det smala sundet mellan Als och Jylland. Vi seglade denna dag blott 13 nm till en ”naturhamn” Dyvig på norra Als. Begreppet naturhamn är i Danmark annorlunda än i Sverige. I Dyvig låg över 100 båtar vid bryggor och på svaj. Det var ett livligt badliv, ca. 25 gr i vattnet och ett hopptorn, varifrån våra modigare deltagare frejdeligen dök. Under natten blåste det upp med kulingvindar, men med våra säkra förtöjningar låg vi tryggt.

Den 15 juli lämnade vi Dyvig och styrde mot Kolding, 39 nm. Kolding är en stor hamn i norra Lilla Bält med marinor på ömse sidor av infartsrännan. Vi valde att ligga på den östra sidan, samma som den kommersiella trafiken nyttjar. Vi fick ganska långt att gå in till centrum, men det är något man behöver och tycker är skönt som seglare.

Koldinghus, slott och fästning, uppfördes 1248 av hertig Abel i syfte att bevaka gränsen mellan Danmark och hertigdömet Slesvig. Senare blev det ett vackert kungaslott men förstördes vid en brand 1808. Restaureringen började först 1970 men blev en stor attraktion i sig. Idag innehåller slottet värdefulla samlingar från 1500-talet och framåt, kyrkskulpturer, konst och konsthantverk, främst danskt silver. Här hade vi liggedag den 16.

Den 17 juli fortsatte vi till Bogense på norra Fyn, 22 nm, en stor hamn för fritidsbåtar, känd framför allt för kappseglingen Fyn Runt som lockar 300-400 båtar. Den erbjuder en fin gammaldags miljö med marknad, köpmannagårdar, korsvirkeshus och restauranger i några av landets äldsta borgarhus. På kvällen var vi några som besökte en utomhusrestaurang där en läcker skaldjurs- och fiskbuffet var uppdukad, och där en glad dansorkester lockade till en svängom.

Den 18 juli från Bogense till Mårup på Samsö, sydligaste Kattegatt. Enligt sagan kämpade här Hjalmar med Angantyr. Samsö har en härlig natur och fina vägar över hela ön vilket lockade många av deltagarna att cykla på egna medförda eller hyrda velocipeder. Alla träffades under dagen på en centralt belägen restaurang för lunch. Vi hade liggedag den 19 juli. På östra sidan av ön finns ett naturreservat rikt på sälar och fågelliv.

Från Samsö seglade vi den 20 juli till Odden på norra Sjaelland, 40 nm. Odden är en stor fiskehamn och som sådan verkade den väldigt genuin. På kvällen hade vi gemensam middag på kajen. Stämningen steg i takt med att brännvinet och vinet livade sinnena. Kl 21:00 blev några i sällskapet medvetna om att flaggorna skulle in. Den närmaste vägen för flera var att simma över hamnen. Så gjorde vår entusiastiske Långtobis Björn och fick sällskap av Ulf från Kalypso och Johan från Aniara. Tillbaka sam Björn med en whiskyflaska i näven, som gav honom många applåder.

Från Odden seglade vi den 21 juli till vår sista hamn under denna flykt, Gilleleje. Gilleleje är en av de äldsta danska fiskehamnarna och är den största på norra Sjaelland. Den koleldade fyren från 1772, Nakkehoved Östra Fyr är en raritet och kan besökas. Många hotell och sommarpensionat är belägna här. Kyrkan högt ovanför fiskestugorna användes under tyska ockupationen att gömma judar, som i skydd av mörker smugglades över till Sverige.

Den 22 juli, vår sista gemensamma dag under denna flykt, hade vi avslutningsmiddag på Restaurangen Brasseriet. Festtobis Marianne hade förbeställt menyn. På övre våningen var dukat ett stort fyrkantigt bord, där vi alla kunde sitta runt. Många trevliga tal hölls under vilka både Lång- och Festtobisarna hyllades för den så väl genomförda flykten. Särskilt imponerade var vi av Björn Långtobis insatser, med tanke på att hans hälsa alldeles före resan varit skör. Vi utdelade plaketter till varje deltagarbåt, som minne över färden. Tobis Eskaderklubb hade ytterligare genomfört en lyckosam expedition, denna sommar med sju båtar och nöjda deltagare.

Vi hade nu framför oss hemresan, vilken inte skulle gå i eskader utan individuellt, även om, som på resan söderut, vissa båtar skulle komma att slå följe. Den 23 juli startade vi sålunda från Gilleleje på norra Sjaelland och ankom samma dag till Falsterbo kanal, 55 nm, där vi stannade över natten och låg där jämte Fragaria med Eckart och Liselotte. Vid broöppning Kl 0900 nästa morgon passerade vi igenom kanalen. Det blåste en frisk N bris som senare gick över i kuling. Så länge som vi hade frånlandsvind från Skånekusten hade vi en behaglig segling, men då vi rundade Sandhammaren ökade vinden ytterligare och hela Hanöbuktens upprördhet vräkte på, då fick vi en mycket blöt segling upp till Skillinge. Vi sa till oss själva att detta var nog som att segla undervattensbåt. Snart kom också Fragaria och i hamnen träffade vi Isabelle. Den andra kvällen gick vi på Skillinge Teater, där vi såg en fin föreställning av Antigone, Sofocles.

Nästa dag låg vi stilla och inväntade bättre väder, vilket det blev den 26 juli. Vi nådde Utklippan den dagen efter många timmars spinnackergång. Den 27 juli till Kalmar. Vi hade åter sällskap av Fragaria och Isabelle. Nästa dag tog vi oss till Borgholm i kryss och ganska svaga vindar. De andra seglade, eller snarare motoriserade, en längre distans, så nu var vi allena. Från Borgholm hade vi en sträckbog till Oskarshamn, dit vår son Per kom för att fortsätta färden med oss. Den 30 juli lämnade vi Oskarshamn i S kuling. Vi seglade med två rev i storen och utan fock, gjorde mycket god fart, ankom på kvällen till Stora Ålö, Stugviken, där vi hittade en skyddad plats för natten. St Ålö till Stendörren, strax söder om Trosa var nästa etapp. Stendörren har vi inte tidigare legat i med båt, men det var en fröjd att komma dit, så vackert som det är.

Den 1 augusti nådde vi Trosa, där vi lastade ur ganska mycket utrustning och senare under dagen fortsatte till Landsort. Den sista dagen på denna långa resa grydde med stiltje, dimma, vilket senare under dagen övergick i ihållande regn. Vi gick för motor till Nynäshamn och där hämtade vi upp Per (som hade gått iland i Trosa) och hans Steffie, som nu fick avnjuta det urusla vädret ända fram till Bullandö, vår nya hemmahamn.

Vi kunde nu med tacksamhet konstatera att vår långa färd gått mycket bra, utan missöden, och vi hade kunnat hålla vårt tidsprogram trots snäva marginaler. Den sammanlagda distansen mätte vi till 1300 nm.

/Gunilla och Carl Gustaf Wennerholm Trosa i oktober 2010