NJK-jubileum i Helsingfors och estniska öar

Johanna II är tillbaka i Östersjön och TBK från Bohuslän, efter kanalfart med blåsig segling över sjöarna på försommaren. Ett mellanspel med SXK-S 12-timmars ensamsegling i fin vind – länge sedan sist! Årets semestersegling gick sedan i ”kanonväder” med lagom vindar, till kända vatten österut. Vi behövde ovanligt nog inte reva storen någon gång under semestern.

Åland och Skärgårdshavet

Jan-Gunnar började som ensamseglare med Kålö som första mål. Seg kryss Rödlögaleden i dis och svag vind till Lidö. Från Arholma fin segling över till Mariehamn Västerhamn, där eskaderklubben Tobis samlades, ca 10 båtar. Årets mål var Nyländska Jaktklubbens (NJK) 150-årsjubileum kombinerat med Vikingaträffen mellan båtar från de nordiska nationella klubbarna, därefter Estland med några för oss oprövade öar samt den nya centralt belägna marinan i Tallinn. Vi noterade att det mesta i de båda euroländerna Finland och Estland har blivit dyrt.

J-G avnjöt ett set med svenske tenoristen (och barytonsaxofonisten) Fredrik Lindborg, ”en svensk Sonny Rollins” på en pub i Västerhamn, innan Anna-Karin kom med kvällsfärjan till Mariehamn och mönstrade på. Köpte intressant bok om 4-mastbarken Pommern, med skildring av den hårda salpetertraden runt Kap Horn och upp längs Chiles västkust, samt 30-talets vetetrad från Australien, bl.a. Port Victoria, ”Mariehamn of the South” – som vi besökt landvägen och som ser likadant ut idag bortsett från avsaknaden av råseglare på redden. Vi seglade sen den fina utskärsleden (”Sjöbjörnsleden”) i utskären S Föglö, till Kökar.

Nästa etappmål Jurmo, med sina vackra rev och klapperstränder. Efter 8 år i Västerhavet konstaterade vi att antal och storlek av båtar ökat drastiskt även i Finland. Nya flytbryggor, men ändå fullt i hamnarna överallt! Vid J-Gs första segling till Åbo 1958 med sjöscouterna i Lidingö fanns nästan inga fritidsbåtar här. När vi 1980 började segla på egen köl i Finland var det fortfarande gott om plats. Fortsatt läns österut ”isbrytarleden” i frisk W-vind. Natthamn i Byviken på insidan av Högsåra, trevlig och bättre än närbelägna Kejsarhamnen. Sandstrand vid hamnen och mysigt fik, Farmors Café, i närheten.

Till Hangö seglade vi den vackra fullprickade utskärsleden, trevligare än stora farleden. I Hangö ligger man bäst i Östersjö Port på ön Smultrongrundet, avskilt från livet på kajerna i stan, lite dyrare (EUR 33:-) men ”all inclusive”. Baljan till stan går i skytteltrafik. På bokmässan i Hangö hittade J-G en raritet av författaren Sven Delblanc (som J-G på 50-talet haft som lärare i realskolan i Västerås).

Finska viken och NJK-jubiléet med Vikingaträffen

För etapphamn i Finska Viken hade J-G utverkat inbjudan från en finländsk segelförening för vår eskader att gästa en av deras uthamnar, Matgruvan. Klubbhamnarna i Finland betraktas normalt som privata och är inte tillgängliga för icke-klubbmedlemmar, vilket många svenska seglare säkert fått erfara. Vår eskader blev väl mottagen med kyld champagne! Givetvis bastu, sedan grillmiddag och trevlig samvaro.

Seglingen över öppna Porkkala Fjärd blev blåsig med rätt hård, byig vind. Lite inrullat på genuan. Trång men skyddad liten hamn i Källvik på Porkkalahalvön. Halvön med sitt strategiska läge i Finska Viken var besatt av Sovjetunionen från WWII fram till 1956. En av våra eskadermedlemmar uppväxt i Finland mindes hur vid tågresa mellan Helsingfors och Åbo svarta skärmar sattes för vagnsfönstren och ryska militärer visiterade tågvagnarna.

Spinnakersegling till Helsingfors i frisk vind, läns/slör ställvis upp till halvvind med god fart. I NJKs hamn Blekholmen centralt i Helsingfors mellan Silja- och Vikingterminalerna, hade vi nu i förväg reserverade platser. Vi låg här senast 1998 på väg till och från Ryssland. Klubbhuset från 1900 i nationalromantisk stil ritades av Gustaf Estlander, som också ritat många vackra och kända skärgårdskryssare, R-båtar och Mälar 22an. Matsalen har fina samlingar av halvmodeller och pokaler. NJK bildades redan 1861, med tsar Alexander II som beskyddare!

Nu vidtog middagar i livligt sällskap med festklädda långväga seglare från Norge (KNS), Danmark (KDY) och Sverige (KSSS). Nationerna hade uppträdanden – av varierande karaktär, ibland lite svårtolkade. En grupp herrar från KSSS framförde i lätt klädsel ”fenderdansen” (variant av ballongdansen). Tyvärr missade jag att fota deras avslutning med resta fendrar! Vi hann också med sightseeing och shopping i H-fors – alltid lika trevligt, samt guidad visning på Sveaborg, som man minns från harvandet av Fänrik Ståls sägner i realskolan. Nu i vuxen ålder med lite perspektiv på Finlands och Europas historia kan man lättare förstå Runebergs diktverk. I Johanna II avstod vi från avslutande jubileumssegling till NJKs hamn Kajholmen 20M österut, med bastu och avskedsmiddag. Vi bytte istället besättning, dotter Anna med pojkvän Gabriel kom med flyg och efter en dag i H-fors med avslutande middag tog Anna-Karin flyget hem till jobbet.

Nya mål i Estland

Fin halvvindssegling över Finska Viken i friskande vind mot ön Prangli (Vrangö) NE om Tallinn. Premiär för Gabbe med överhavssegling, han tog rortörn hela etappen. Vi anlöpte Prangli samtidigt med tre Tobisbåtar som seglat från NJK-Kajholmen. Inloppet från NE till f.d. fiskehamnen Kelnase på Prangli är smalt, som ofta i Estland med gott om sten intill. Den ökande vinden låg på rätt in i inloppet och sjön byggde upp. Vi bärgade segel ute i sjön och tuffade försiktigt in den smala leden. Sjölä innanför vågbrytare men blåsten låg på. Hamnbassängen med flytbrygga och några bojar för gästande båtar var mycket trång och omöjliggjorde hamnmanöver för motor. Vi lade oss tillfälligt långsides en otrevlig kaj och löste förtöjningsproblemet genom att Anna simmade ut och krokade bojhake med lina för ett par av våra båtar. Vi tog boj i fören och vår fenderplanka i aktern som landgång. Skvalpigt i hamnen, som bara kan rekommenderas som finvädershamn – i varje fall inte i frisk N–E vind. Kvällspromenad på ön. Ca 100 fastboende, några bondgårdar, affär och kyrka. Ännu ligger någon liten fiskebåt och postbåten Helge i hamnen. Ön var långt tillbaka befolkad av svenskar, senare av finländare och ester. Det kändes som man förflyttats hundra år tillbaka när vi vandrade längs byvägarna. I hamnen finns ett rostigt sovjetiskt bevakningstorn samt en helt förfallen administrationsbyggnad. Ingen hamnavgift, men vi kunde koppla in el i hamnen – vi hade återigen laddningsproblem, denna gång generatorn som laddar sporadiskt av och till – mest av! (Laddningsfördelare/skiljediod byttes i våras, generatorbyte hemma efter avslutad semestersegling).

Från Prangli läns i lätt väder, motor en timme, innan vi fick fin halvvind in till Tallinn. Nu behöver man inte gå till olympiahamnen Pirita utanför stan. Nya Old City Marina ligger i Amiralitetsbassängen innerst innanför färjehamnen. Allt mycket modernt, välutrustat och fräscht. EUR 25:- per dygn. Från bryggplatsen vy mot närbelägna Hotell Viru där J-G bodde vid första besöket i Tallinn – ursprungligen sovjetbygge med avlyssning av varje rum. Kort promenadavstånd till gamla stan. J-G som varit ofta i Tallinn sedan början av 90-talet genom jobbsamarbete (och någon gång segling), konstaterade att turisttrycket ökat våldsamt. Färjorna blir större och fler, turisterna trängs i gamla stan. Tobisgänget åt middag på en restaurang vid Rådhustorget. Turistpriser, inget är längre billigt i Tallinn – möjligen starkvarorna vid winestores i hamnen. Genom vår kontakt Vive Kari från tidigare besök på estniska öar ordnades en guidad stadstur, med en mycket kunnig svensktalande guide (Ivar Rütli, historiker).

Tobisbåten Merica II med våra Norgeseglingskompisar Hans-Roland och Ulrika, hade gått tidigare från Helsingfors och besökt vårt nästa mål, ön Naissar (Nargö) utanför Tallinn. Trots att deras Allegro 33 sticker bara 1.50 m fick de tvinga sig in i hamnen över sandrevlar i inloppet. Vi ordnade därför genom prästen Patrik Göransson i Tallins svenska församling en tur med snabb motorbåt ut till Naissar. Några segelbåtar låg trots allt innanför piren. Ett mudderverk jobbade med sandsugning, inloppet skall fördjupas till 2.5 m. Ständig sanddrift är ett problem, liksom vid svenska Skåne- och Hallandskusten samt Danmark. Sovjetunionen hade på ön slutmontering, underhållsverkstad och förråd av minor. Den skogiga ön genomkorsas av smalspårig järnväg för transport av minor och byggmaterial. Tidigare fanns svensk fiskar- och säljägarbefolkning här, men under Sovjettiden var ön avspärrad. Nu finns bara några få bofasta ester och Naissar är naturreservat. Namnet Naissar, ”kvinnornas ö” syftar på att ön långt tillbaka troddes vara befolkad enbart av kvinnor (männen låg ute på fiske och säljakt). Vi gjorde en skakig tur över ön på flaket i en armébil och besåg artilleriställningar och bunkers från olika epoker – tsartiden, WWI och WWII. Med krokig rygg gick vi genom bunkrarnas gångar. På flera ställen finns fortfarande stora upplag av rostiga minor – nu desarmerade! Vår kunnige guide som driver vandrarhemmet på ön, hade svenskt namn – Karl Lindström – men talade ingen svenska. Den låga ön har tät tallskog och granskog, ställvis ren urskog. På västsidan finns ett mindre område med öppet landskap med enar, som påminner om Öland och Smålandskusten. Där ligger kyrkan som tillhör Tallinns svenska församling. Kyrkan totalrenoveras just nu. På vandrarhemmet intog vi välkomstfika och lunch.

Nästa morgon först motorgång i bleke från Tallinn innan vi kunde fånga begynnande förmiddagsbris med spinnaker för segling till den moderna marinan i Lohusalu. J-G har tidigare sett marinan landvägen med estniska kollegor, vid besök i Paldiski (f.d. Baltischport eller Pakkerort) där Sovjet tidigare hade en hemlig kärnreaktor för utbildning och träning av atomubåtsbesättningar. Stor sandplage intill hamnen i Lohusalu. Tobis-gänget åt avskedsmiddag i marinans restaurang, eftersom vi sedan seglade skilda vägar. Ett par båtar seglade till Pakri (Rågöarna) utanför Paldiski, där de efter anvisning kunde ta iland på Väike-Pakri (östra Rågö) för kort besök. De fortsatte till Dirhami där vi legat tidigare, nu upprustad hamn, och vidare till Lehtma på Dagö före hemsegling. Själva seglade vi åter till Hangö, där Gabbe mönstrade av för tåg till Helsingfors och flyg hem.

Skärgårdshavet och Åland igen

Anna och J-G fortsatte till fina uthamnar i Skärgårdshavet. Dessvärre svår algblomning i år. Vi valde nu norra vägen över Gullkrona Fjärd. På kryss innanför Högsåra i åskbyar blev vi omkörda av Tobisbåten Dardanella. Vi avtalade träff för tre Tobisbåtar i Stenskär. Gullkronas gästhamn intill är nu avvecklad, flytbryggorna borta. Stenskär hade flera nya bryggor men ändå knöfullt, när Johanna II anlöpte på kvällen i ett skyfall. Vi låg här 1990 med Johanna II, då bara 2-3 båtar i hamnen! Vi tog nu svajboj på fladen intill Dardanella som vi besökte per jolle på kvällen för drink, ett glas vin och trevligt samspråk. På morgonen köpte vi nyrökt abborre och grönsaker hos fiskaren. Två familjer håller fortfarande ställningarna året om.

Dagens mål blev Houtskärs Berghamn. Segling förbi Fagerholms nerlagda sjöbevakningsstation där J-G med seglarvänner varit på ”isbrytarsafari” och vinterbadat flera år, och genom Korpo Ström där många samlats för tradjazzfestival och kappsegling i allmogebåtar. I Berghamn låg vi 1980 med Marieholm 26 Johanna. Fladen innanför höga berg blev sedan militärt skyddsområde och oåtkomlig för svenskar, men skyddsområdena i Finland är nu avvecklade sedan några år. Våra tre båtar låg ensamma vid förbindelsebåtens brygga. Vi skildes igen från Tobis-båtarna som siktade på krogen Glada Laxen vid Kumlinge och hemväg runt norra Åland. Själva seglade vi en lång etapp över Skiftet och Lumparn till Mariehamn Österhamn i ideal halvvind 6-8 m/s. Vi timade precis broöppningen vid Lemströms kanal, Anna hann ta kvällsfärjan hem till Kapellskär. Åter ensamsegling. J-G avslutade Finland/Åland med klubbhamn i utskären S Föglö, en fin kväll med bastubad och grillmiddag.

Stockholms Skärgård i semestertid

För hemseglingen till Sverige lade J-G kursen efter Ledsund förbi Nyhamn och mot Söderarm. Plattläns i svag vind och gammal sjö. Slammer och ryck i seglen. Efter ett par timmar gav jag upp och lade om kursen mot Flötjans fyr och söderut utanför svenska kusten för att få halvvind, mera stabilt. Efter en lång och ganska seg segling gick jag in till Svenska Högarna. Trångt i hamnen där det var fullt kvällsliv med grillning, barn och hundar. Många båtar låg vid inloppet mot Skrubban, några öppet på W-sidan. Lyckades knö in Johanna II mellan en motor- och en segelbåt. Promenad och besök i fyren, kvällsbad i det ljumma vattnet. Högtrycksvädret med sol och 30 gradig värme hade stått sig hela semestern. Anropad av sonen till goda vänner, ett gäng killar som seglade Express.

På morgonen hade vattnet sjunkit rejält i högtrycket och Expressen satt hårt fast. J-G rekommenderade att kränga ner båten med storfallet, vilket till slut hjälpte. Fantastiskt fin segling från Högarna via Améens led med SXK-kumlen in på Gillögafjärden och vidare faret genom Stora Nassa och in till Möjaskärgården. Många båtar i Gillöga och Nassa. Ett nytt inslag är alla motorbåtar ute på Nassa- och Gillögafjärdarna. Med Granath-kort och plotter vågar sig nu små motorbåtar ut hit i finväder. Avslutande natthamn i Kålö – igen. Gott om båtar här, bastubad, fin kväll. En stor segelbåt från Cambridge University Yacht Club med unga tjejer som gastar kom in till Kålö. Efter lite kryss mot Möja blev det fin sträck-halvvind hela vägen hem och in på Sätterfjärden, där Anna-Karin tog emot vid bryggan.

2011-09-09
Jan-Gunnar Persson och Anna-Karin Aminoff, HR 29 Johanna II