Intressanta platser på Åland och i Skärgårdshavet

I år (2017) blev det ingen långsegling i Johanna II. Jan-Gunnar seglade själv en kortare tur i Södra Skärgården till Huvudskär och Hallskär, två veckor till Åland och Skärgårdshavet i Finland, samt en korttur till Stora Nassa. Åland/Finland är säkert välbekanta vatten för alla Tobisar, men besök vid ett par fyr/lotsplatser mm kanske ändå kan vara av intresse. Envis motvind, NE på utvägen, mest frisk/hård W/SW på hemvägen.

Första etapperna gick till Sjöbjörnshamnarna Särsö i Stockholms skärgård samt Storogskär vid Föglö på Åland. Träffade bekanta sjöbjörnar på Storogskär. Som vanligt bastu och grillning. Sjöbjörnshamnarna är oftast utrustade med grillar, ibland stora gasoleldade. Hade en altsax med ombord, spelade ”sommarpsalm” som flaggsignal.

Kökarsören

Fyrplatser ytterst i havsbandet är alltid lockande. Jag har under flera år önskat ta iland på Kökarsören (N 59° 46,1′ E 21° 01,3′), längst ut mot havet i utskären S Kökar. Skäret har under århundraden använts av fiskare, där fanns förr flera bodar, numera bara en bod. Fyren uppfördes 1906 efter många förlisningar i området. Fyren byggdes då som ett fackverkstorn med fotogenljus, karaktär växlande vitt/rött, och var obemannad. Tornets sydsida försågs med brädfoder, som sjömärke. Under första världskriget utsattes fyren för krigshandlingar, bl.a. försökte en tysk u-båt skjuta sönder fyren och spränga tornet, men misslyckades. 1983 revs det gamla fyrtornet och ersattes av en modernare fyr. Fyren är numera en sektorfyr med vitt sken mot havet, Fl W 5s, höjd 24 m, lysvidd 9 nm.

För flera år sedan träffade jag en sjöbevakare från Storklobb som bekräftade att man i lugnt väder kan gå in med segelbåt på norra sidan av ön. I år (2017) gavs ett tillfälle. I finväder prövade jag en för mig ny oprickad väg från Storogskär genom utskären SE Föglö, på NE kurs norr om Klovskär. Både Garmin-kort och papperskort stämde enligt ekolodet med verkligheten. Väl ute på Kökarsfjärden såg jag en möjlighet att gå till Kökarsören. Jag letade mig från väster försiktigt in på norra sidan, hittade en skreva som tycktes ha tillräckligt djup och lade ut akterankare. Inga människor eller båtar fanns inom synhåll horisonten runt, så för säkerhets skull fällde jag ner badstegen i aktern och lämnade min mobiltelefon ombord, om jag ev. skulle misslyckas och halka i vattnet vid landstigningen. Landstigningen gick bra, jag slog i ett par bergkilar för förlinorna. Det blev tyvärr bara ett kort besök på ön. Trots mycket lätt S-vind häver det alltid lite från havet och kölen fick ett par lättare bottenkänningar. Senare under seglingen träffade jag en person som gjort flera besök på Kökarsören, där hennes äldre släktingar hade varit som fiskare. Hon nämnde att man på norra sidan av ön kunde förtöja långsides längs en klippa – jag hade tyvärr inte hittat den platsen.

Kökar och Jurmo

Semesterfullt i gästhamnen på Karby/Kökar. Middag på restaurang Brudhäll, smörstekt abborre! Bunkring diesel. Envis frisk E-vind, motorgång båtsportleden Kökar-Utö. Motsjö mötte på öppna Luckuskärsfjärden och Vidskärs fjärd. Satte segel och kryssade ostvart mot Jurmo. Närmare Jurmo regn med nollsikt och avtagande vind. Bärgade och körde motor de sista 2 sjömilen in till hamnen i Jurmo. I det närmaste fullt där. Väl i hamn plötslig vindkantring och snabb ökning till SW 16 m/s. Skvalpigt i hamnen! Senare uppklarnande och fin kväll med promenad på den vackra ön med sin särpräglade natur. Följande dag ”kanonsegling” i lagom S-vind. ”Isbrytarleden” österut, förbi välkända Trunsö, Borstö, Yxskär, Vänö. Seglade om några båtar, nya seglen drog fint!

Örö

När Jan-Gunnar på väg mot Örö avvek från ”isbrytarleden” och passerade en grynna E om Vänö i Skärgårdshavet, var det fullt av gråsäl som trängdes på grundet och ”råmade” ljudligt. Hann inte få upp kameran, men seglade två dagar senare samma väg tillbaka från Sjöbjörnshamnen Ådskär (i utskären innanför Bengtskär fyr). Lika mycket säl då, trängsel på grynnan och flera i vattnet. Hann få några bilder.

Örö ligger i östra delen av finska Skärgårdshavet. Under den ryska tiden byggde Ryssland 1910-1915 kustfort på ön som har ett strategiskt läge. Fortet var en del av befästningslinjen för att skydda hela Finska viken. Befästningen omfattade tungt 30 cm (”tolvtums”) artilleri och stödfunktioner som kaserner, varv, kullerstensvägar och en smalspårig järnväg. Efter ryska revolutionen och Finlands självständighet 1917 blev fortet en del av Finlands kustförsvar.

Under fortsättningskriget 1941-1944 nådde Örö´s tunga artilleri till den sovjetiska flottbasen i Hangö. Örö-fortet gav också eldunderstöd till de finska trupperna under slaget om Bengtskär 1941. Bengtskärs fyr utnyttjades av finska militären för eldledning av Örö-artilleriet, varför ryssarna landsteg på Bengtskär med avsikt att spränga fyren. Efter kriget utnyttjades Örö av militären för övervakning och som övningsfält.

Från och med 2015 öppnades Örö för civila besökare som en del av Skärgårdshavets nationalpark. Örö gästhamn med cirka 70 gästplatser etablerades, N 59° 48,6′ E 22° 20,2′. Örö har särpräglad vacker natur och väl utmärkta naturstigar. Intill hamnen finns bastu, dusch, café, restaurang och kajak-uthyrning. Ön är livligt besökt och hamnen är ofta full redan på eftermiddagen. I hamnen träffade J-G på HR 36 Nikoline, med en seglarkompis från eskadern genom Ryssland 2015. Vi intog middag tillsammans på den utmärkta restaurangen.

Sjöbjörnshamnar i Skärgårdshavet och på Åland

Ådskär är en favorit. Få båtar i hamnen. Bastun helt nybyggd sedan ett par år. I den nu dominerande friska SW-vinden kryssade jag sedan västerut med långa ben genom skärgårdshavet. Ånsören – skyddad hamn med fantastiskt fin bastu, nybyggd för året. Trevliga kontakter. Därefter kort hopp till Österskär – en annan favorithamn – där vi bara var ett par båtar. Fin segling vidare mot NW till Åländska Husö i kanten av Skiftet, som vi besökt ett par gånger längre tillbaka. En semesterby där som förfallit. Sjöbjörnarna arrenderar sedan 2016 hamnen och har rustat upp den förfallna bryggan. Här även elstolpar på bryggan, så mobilen kunde laddas. Färskmaten slut, tillbaka till konserver, som förr i världen! Fortsatt färd för motor i hård W-vind. Idylliskt vid Sälsö-Ängö, fiskarena ute och vittjade nät i morgonsolen. Embarsundsleden och tilläggning i Degerby för proviantering och lunch, vidare motorgång till Storogskär.

Mariehamn

Utlovad frisk SW, men istället mycket byig W och hård kryss söderut utanför Ledsund. Havssjö mötte. Efter Ledsund föll jag av mot Rödhamn, bärgade seglen i lä och övervägde att gå in i Rödhamn, men körde istället motor en sjömil upp till inomskärsleden mot Järsö-Nåtö, satte segel igen och fick en fin sträckbog in till Mariehamn Västerhamn. Mötte två gaffelriggade holländska tjalkar med sidosvärd, pampigt! Förtöjde nedanför ÅSS klubbhus. Traditionsenligt middag på ÅSS klubbrestaurang. En liggedag (lördag) i Mariehamn, med proviantering, bunkring, två fina konserter och besök på det mycket intressanta Sjöfartsmuséet. Övervägde att p.g.a. hård W-vind ligga kvar i Mariehamn och följa med i motorbåt för ett kulturevenemang på Kobba Klintar på söndagen. Men vinden hade då avtagit och ett telefonsamtal till Klintarna bekräftade att det nu var helt OK att då gå in och förtöja i hamnbassängen där. Kort segling ut, 5-6 knop för bara genua.

Kobba Klintar

Även detta skär har sedan flera hundra år använts av fiskare och där fanns förr fiskebodar. Lotshuset vid infarten till Mariehamn är välkänt av alla färjeresenärer. Jag minns själv den då lite exotiska känslan när jag 1958 med Lidingö-sjöscouternas segelbåt Orion angjorde mellan Marhällans fyr och Kobba Klintar. Det har sedan blivit tre besök med Johanna II på Kobba Klintar. 1990 ankrade vi först utanför inloppet och jag rekognoscerade med jolle för att hitta rännan in mellan grynnorna, innan vi förtöjde långsides i hamnbassängen vid östra piren. Problemfritt med vårt djupgående 1,6 m. Några knappt synliga vita fläckar på berget utgjorde ensmärken. Lotshuset från 1910 var då olåst, i behov av renovering. År 2000 låg Jan-Gunnar tillsammans med goda vänner, två båtar i sällskap, i hamnen. Lotshuset var då låst. Svåra strömmar i hamnbassängen då färjorna passerade. 2017 gick jag 6 augusti från Mariehamn ut till Kobba Klintar för att tillsammans med seglarvänner i Rotary Mariners delta vid ett kulturevenemang i den 2012 nyuppförda båken (kopia av den ursprungliga, byggd 1862 och riven 1954). Inloppet till hamnbassängen hade nu lateralprickar samt tydliga linjetavlor. J-G förtöjde Johanna II långsides vid västra piren. Hamnen renoverades 2006-2007. Färjornas konstruktion har nu utvecklats och farten har begränsats, så strömmarna var inte längre något problem.

Anläggningen drivs nu av föreningen Kobba Klintars Vänner, och har turistanpassats med turbåtar, café och evenemang i båken. Maskinrummet i lotshuset har en stor kompressor för mistluren som fortfarande kan köras som demonstration. På balkongen till det renoverade lotshuset står konstnärens Juha Pykäläinen lots i trä och spejar ut över havet. På bergets högsta punkt står hans målande lots, med staffli och katt. 
Många motorbåtar anlände. Vid besöket i båken presenterade författarna den nyutkomna boken ”Hertginnan och Kaptenskan” om personerna kring redarens Gustaf Erikson 4-mastbark Herzogin Cecilie. Fartyget strandade och totalförliste 1936 vid Devons kust i Engelska kanalen, efter en vinnande seglats i vetekappseglingen från Australien. Sånggruppen ”Close enough” underhöll efter bokpresentationen. Sedan motorbåtarna lämnat låg Johanna II ensam kvar under natten, före överseglingen hem till Sverige. Vacker fullmåne, lite trolsk natt därute. Tobisgrisslor fiskade i hamnbassängen.

Ålands Hav och Kålö

Samstämmiga prognoser rapporterade ett väderfönster med lagom NW-vind under natt och förmiddag, innan den envisa hårda SW-vinden skulle komma tillbaka. Tidig start, fick en fin översegling i lagom WNW. Siktade mot Söderarm men väl där började det dra emot och jag lade kursen mot Storgrund – Rödlöga Storskär, mitt vanliga Ålandsspår. Inne i skärgården, motvind igen. Jag tröttnade på kryssen och körde motor ett par timmar till TBK-hamnen Kålö norr om Möja. Även där bastubad och grillning, samt ”sommarpsalm” som flaggsignal. Fullt av båtar i hamnen, men de allra flesta var inte TBK-medlemmar. Ett ökande problem! Hemsegling i byig hård SW/S, krängde ibland nästan ner till relingslisten.

Jan-Gunnar Persson
, HR 29 Johanna II