Tanken om eskadersegling, tiden 1992-1997 (hur Eskaderklubben Tobis kom till). Idén med en eskaderklubb kom upp vid avslutningsmiddagen efter KSSS eskader till Nyslott vid Saimen 1992. Under återseglingen var vi några som kände för intressant långsegling och vi bestämde oss för att utveckla idén. Vi pratade ihop oss och beslutade att nästa år gör vi ”Baltic Round”. Träffas på Christiansö i Danmark och seglar till Stralsund och därifrån österut efter kusten upp mot Rigabukten. Det blev Liepaja, som blev sista utländska hamn. Vi hade satsat på Ventspils men blev lite inblåsta undervägs. KSSS Långseglingskommittén samseglade till Stralsund, där de vände åter mot Sverige och Karlskrona.

Vi som seglade Baltic Round svetsades ihop och samtalen och idéerna kring en mer organiserad form utvecklades. 1994 seglade vi med Långseglingskommittén som ”Vikingatåg” till Fredrikstad i Norge. Vikingaträffen arrangerades av KNS – Kongelig Norsk Seilforening. Leif B ledde eskadern, som utgick från Göteborg. 1995 organiserade vi oss – inom KSSS fortsatt – i vår Tobisgrupp som nu var informellt formad och seglade till Wallamo i Ladoga, Ryssland. Den första svenska eskadern uppför floden Neva sedan 1702.

1996 stod vi över all Tobissegling och seglade individuellt eller i KSSS regi. Under året slutformades tanken att etablera en eskaderklubb med större ambitioner än vad KSSS Långseglingskommittén hade att erbjuda. KSSS hade tidigare under sin långa verksamhet haft andra motsvarande alternativformationer, där ett antal medlemmar inom Sällskapet inte känt sig nöjda med hur saker utvecklades eller sköttes. Havsörnarna, Stormfåglarna och Skothalarna. Alla började utifrån kommittéer där man kände sig begränsad och vill utveckla något mer under Sällskapets flagg. Idag erkända sammanslutningar inom KSSS. Tobisfågeln som förebild fanns tidigt i våra diskussioner som vår image.

Eftersom vår bakgrund var liknande deras sneglade vi på deras stadgar önskade vara grupp inom Långseglingskommittén, i egen form men integrerad i Sällskapet och som sådan supportad. Det tog en del tid att få till det men 1997 var vi framme så att vi kunde slutföra planerna. Den sommaren ledde Olle NAGLO en ”Tobiseskader” till och i Bottenhavet. Under seglingen och höstträffarna blev så de sista bitarna på plats och den 20 november 1997, under en middag hemma hos mig, konstituerade vi vid ett urtima möte, stiftandet av Eskaderklubben Tobis.

Många hade bidragit under åren med tankar och idéer men vi var fyra som slutligen formade styrelsen. Leif B AXELSSON, Gunnar PALMGREN, Henry SKEPPMARK och Erik OMMING. Via fullmakt återfinns våra hustrur. Endast jag är kvar i klubben idag om än utflugen, passiv men hedrad. Jag stod för initiativet och genomförandet. Henry bidrog med idén om att använda Tobisgrisslan som symbol och utformade även loggan. Den stolta frackklädda fågeln med röda fötter. En fågel som passade vår identitet. Den finns i Östersjön under sommaren men inte på vintern. När vi Tobisar uppträdde i frack (t.ex. Kungl. Klubbarnas fest) eller smoking (födelsedagar) påminde vi om Tobis och med påbjudna röda strumpor. Dock med skor. Erik kompletterade namnet till ”Eskaderklubben Tobis – mot nya spännande mål”. Han var även stor påskyndare och idégivare, framförallt om målen. Gunnar skapade webbsida, maildomain och tog fram grafiskt material. Han samlade våra tankar på pränt och var ryggraden. Vi tog på oss de initiala kostnaderna för att ta fram det vi behövde och betalade löpande kostnader som uppstod. Tanken var att medlemsavgiften skulle vara 1 kr och sedan låta kostnaderna bäras allt efter av de som deltog. Tiden efter bildandet är väl dokumenterat och återfinns genom verksamhetsberättelser genom åren. Upprinnelsen, som beskrivs ovan är dock ej dokumenterad på annat sätt än denna.

/Leif B AXELSSON, 2017-09-11, Cannes, Port La Napoule.