EN SEGLATS I SVARTA HAVET
I år i september var det tredje gången min fru Gunilla och jag reste till Ukraina i dubbelt syfte, mitt var koncentrerat till min önskan att segla under några dagar längs den kust som jag delvis sett under våra tidigare besök under 2010 och 2011, och upplevt som naturskön och spännande.
Våra tidigare sonderingar hade givit vid handen, att det skulle vara svårt att chartra/hyra en båt och själv få föra den som skeppare. Det krävdes en ukrainsk skeppare, sades det, och det skulle kosta ca. USD 1000 per dag. Detta var naturligtvis ointressant, men under våra besök hade vi bekantat oss med ganska många seglare och besökt flera viktiga klubbar, vilket resulterat i ett nätverk. De vi hade blivit bekanta med var nästan alla väldigt intresserade av att vi skulle beredas tillfälle att segla som vi önskade. Utlänningar som kommer som vi är sällsynta. Det förekommer naturligtvis utlänningar som kommer i egna båtar, kanske i segling runt hela Svarta Havet. Men att komma som i vårt fall till Odessa för att segla, i icke egen båt, längs kusten betraktades som synnerligen ovanligt.
Tack vare de kontakter vi skapat under de tidigare två åren kunde vi nu disponera en fräsch ELAN 33, en båt som man inte skulle skämmas för i Sverige. Ägaren, en ukrainare, en känd seglare i Ukraina, även kappseglare, var utomordentligt tillmötesgående och generös; hade all nödvändig utrustning ombord som sjökort, även elektroniskt; hade bunkrat diesel och vatten, hjälpte oss med proviantering, visade oss alla hemligheter, som vi behövde känna till.
I vårt äventyr hade vi nöjet att ha med nära vänner, seglare och skridskoåkare, som vi känner sedan många år, Eckart Voss och Liselotte Björklund. Men för smidighetens skull bestämde vi att vi borde ha med någon som kunde göra sig förstådd på ryska och ukrainska. Vi blev alltså fem ombord på S/Y Luna med Vitaly Martinenko, en utmärkt trevlig sympatisk och kompetent femte besättningsman. Han blev kallad Jungman.
En liten kuriositet var att båten förde dominikansk flagg, f.ö. vanligt bland ukrainska seglare att de ha utländsk registrering och därför lägre skatt. Lunas ägare hade förberett all dokumentation, t.ex. fullmakt för oss att föra båten, i händelse att vi skulle bli anropade av kustbevakning eller annan myndighet.
Den 10 september flög vi med det ukrainska flygbolaget Aerosvit via Kiev till Odessa, där vi blev mottagna av båtägaren, Vitaly med fru jämte andra bekanta till oss på platsen. Vi for från flygplatsen direkt med bil till yachthamnen i Odessa, där vi installerade oss och tillbringade den första natten ombord. Den centrala hamnen i Odessa är stor. Delen som handhar handelsfartyg är betydande. Odessa har länge varit den viktigaste utskeppningshamnen av spannmål från Ukraina och, under den ryska tiden, Rysslands näst viktigaste hamn efter S:t Petersburg. Odessa kallas Svarta Havets Pärla, är i sina centrala delar mycket vacker i planering och arkitektur.
Den 11 september ägnade vi oss åt diverse förberedelser. Den 12 september kastade vi förtöjningarna. Det blåste en frisk SO vind rakt in i hamnen. Vi hade en bra motor men för säkerhets skull la vi ut en tamp till en närliggande båt för att undvika att driva in bland ett gytter av andra segel och motorbåtar. Det gick bra som vi önskat. Snart var vi utanför vågbrytaren där vi mötte en kraftig sjö, flera meter höga vågor. Längre ut blev sjön lugnare, vi kunde sätta segel och styra österut. Men sjön var grov och vinden något emot, varför det blev kryss under de första timmarna. Vädret var soligt, temperaturen runt 25 C, men det kändes ändå lite kyligt i den friska vinden. Vid några tillfällen hade vi delfiner på nära håll.
Vårt mål den första dagen var en ö 35 M åt öster som hette Berezan. Ön var känd som en skattö. Det påstods ligga gömda skatter där och det pågick arkeologiska utgrävningar. Vi anlände vid 17-tiden; då hade vi gått för motor de sista två timmarna pågrund av brist på vind. Stranden var långgrund, varför vi inte ville gå nära eller landförtöja, utan ankrade. Vi sa då till varandra att vi borde ha haft med en jolle för att bekvämt kunna gå iland. Natten blev lite orolig pågrund av att vinden plötsligt började blåsa från norr. Vår ankarplats hade vi valt i lä men kunde under natten inte njuta av god vila.
Nästa dag den 13 september seglade vi bara 10 M till ett rev, i sin yttersta spets, men egentligen en lång halvö och naturreservat, Kinbursky, som vi hört skulle vara vackert och pittoreskt. På nytt ankring men nu simmade fyra av deltagarna iland. Vattnet var 20-22 C. behagligt för simmande och revet visade sig motsvara förväntningarna med ett fantastiskt fågelliv. Här låg vi lugnt och kunde njuta god nattvila.
Vi hade alltså hittills under två dagar rört oss österut ca. 45 M. Vi hade nu en spännande dag framför oss 14 september, då vi ämnade oss ända fram till Dnjepr mynning, dvs. början av deltat. Vi beräknade detta till ca. 40 M. Vädret fortfarande perfekt. En lätt bris från S 6 m/s gav oss en skön start då vi hissade segel kl 09:00. Vi var nu i den stora leden, Dniprovs´kyy Lyman, där vi mötte flera stora handelsfartyg. Halvvägs in mot deltat passerade vi Buz´kyy Lyman, vilken är inseglingen till staden Nikolayev, känt för sina stora skeppsvarv. Vinden friskade och seglingen blev alltmer njutbar. Vi satte spinnaker. Vi gick upp i vår toppfart den dagen på stundtals 9 knop.
En ”lyman” kan översättas med en fjärd/fjord eller sjö och är alltså ett stort vatten. Vi färdades över stora vatten hela den dagen, men när vi närmade oss deltat blev leden trängre och vi fick vara noga med att hålla oss innanför prickningen. Utanför kunde det vara några meter djupt. Det var med stor tillfredställelse vi anlände till flodmynningen vid 16-tiden och kunde söka oss en lämplig hamn eller ankarplats för natten. Alldeles vid mynningen ligger en liten hamn som heter Itsch. Tyvärr fanns ingen plats för oss där så tidigt på dagen. En vänlig hamnvakt bad oss komma tillbaka litet senare på kvällen, men istället valde vi att ankra utanför och hade en lugn natt.
Den 15 september grydde med tät tjocka. Efter morgondopp åt vi som vanligt vår frukost. Kl 09:00 lättade vi ankar, hissade segel. Den sydliga vinden stod även denna dag, dimman hade lättat och vi hade en fin segling i floden, hade en bit sällskap av en liten ukrainsk båt med två arkeologer, som kom från en utgrävning vid en grekisk fornlämning. Distansen till vårt mål, staden Kherson, beräknade vi till ca. 20 M. När vi närmade oss målet, fick stränderna liv; färgglada datjor (fritidshus) i mängd; fiskare i både småbåtar och från stränderna.
Många av husen hade en ukrainsk flagga hissad på en liten flaggstång, men ett hus hade den svenska flaggan, vilket gjorde att vi hajade till. Vi närmade oss stranden, anropade, men fick inget svar. Det lustiga är att de båda flaggorna, ukrainska och svenska, har samma färger, den ukrainska med två liggande fält.
I Kherson var det stor aktivitet. En regatta med ett tjugotal båtar i olika storlekar seglade under två dagar. Vi hade i förväg blivit inviterade att deltaga men hade avböjt. Vårt svar var att vi var glada för inbjudan men ansåg att man inte kappseglar med en båt som inte är ens egen (och kanske ändå mindre i Ukraina). Dock såg vi seglarna på avstånd och blev senare på dagen bekanta med flera av dem. Vi lade oss i en liten klubbhamn tvärs huvudhamnen, Petrovez,Yacht Federation Centre, där de flesta av kappseglarna sedan också förtöjde. På natten mycket festande, som vi dock inte deltog i. Hamnkapten och andra ansvariga var mycket tillmötesgående. En kvinna, Larissa, ansvarig för kanotklubben och segelskolan bjöd oss ut på en liten tur i motorbåt i närliggande kanaler i deltat, vilket vi uppskattade mycket. Kherson har en intressant historia. Grundades av greker under antiken, kom senare under turkisk dominans. Under 1700-talet och Katarina den Storas regering erövrades hela södra Ukraina av Ryssland. Det turkiska Kherson var litet, men riksbyggaren Potemkin byggde upp staden till betydande. Han lät anlägga skeppsvarv här. Ryssland hade plötsligt tillgång till havet och började här bygga både krigs- och handelsfartyg. Senare, när fartygen blev större, flyttade en stor del av skeppsvarven till den närliggande staden Nikolayev. Men fortfarande idag är Kherson en viktig stad, har ca. 300.000 invånare, universitet, skolor och ett vackert centrum.
Hela den här delen av floden Dnjepr består av ett stort delta. Några huvudfåror i floden har prickade leder, men vid sidorna ligger mängder av kanaler, som många är farbara för segelbåtar och andra inte. Ett delta har öar av sand eller jord, så även här, men många av öarna var sumpmark och träsk. En fantastisk vegetation, fågelliv och fisk, allt bidrog till att naturupplevelsen i deltat blev en stor upplevelse.
Den 16 september anmälde vi vår ankomst till hamnmyndigheten. I Ukraina måste man anmäla både när man lämnar hamn, vart man ska, och när man ankommer till destinationen. I och med detta kunde vi nu segla fritt i deltat under två dagar. Vi hade bekantat oss med en av kappseglarna, båten hette Dixi och seglaren själv Andreij Dibulat. Han erbjöd sig att ledsaga oss i oprickade leder i deltat. Under de två dagarna vi hade disponibla rörde vi oss i delvis grunda vatten och fick en skön resa i härlig natur. Vi besökte här en f.d. kosackstad, Hola Prystan, numera ett viktigt turistmål.
Den 19 september levererade vi Luna till två kamrater till ägaren som tog emot i Kherson. Detta var en annan fördel med vårt arrangemang, att vi inte behövde segla tillbaka till Odessa, ett ytterligare bevis på Luna-ägarens tillmötesgående.
Vårt seglingsäventyr i Ukraina hade denna gång nått sitt slut. Att vi hade kunnat genomföra detta, trots alla påstådda hinder, har vi att tacka våra vänner Vitaly Martinenko och Andrey Skachek, den senare ordförande i Odessa Yachtsmen Association. Andrey Skachek är en av nyckelfigurerna i ukrainska seglarkretsar. Han har planer på att organisera charterverksamhet mellan Dnjepr- och Donaudeltat. Donau ligger i Rumänien men utgör ett spännande mål för en organiserad segling. Hela kuststräckan är för övrigt vacker och spännande. Andrey vill låta anlägga en större yachthamn i vattnen utanför Kherson och Nikolayev. F.n. finns större kommersiella hamnar, inte alltid så trevliga att gå in i; undantag klubbhamnar, men som än så länge inte är många.
Trosa den 15 oktober 2012
Carl Gustaf Wennerholm
Viktig litteratur: Cruise Ukraine av Doreen and Archie Annan
The Black Sea av David Read Barker och Lisa Borre, RCC Pilotage Foundation
Sjökort, brittiska: 2200, 2201,2205, 2214, 2232