TOBISFLYKT TILL POLEN 2009

En resa i Hansans kölvatten

För två år sedan gjorde Tobisseglarna en spännande resa till Tyska kusten, Rügen, Greifswald och västerut. Nu skulle vi befara kusten österut med början i Swinoujscie (Swinemünde) med avslutning i Gdansk (Danzig). Denna kuststräcka har alltsedan andra världskrigets slut varit polsk men var innan tysk. Stora förändringar har naturligtvis inträffat och det var med stor spänning vi anträdde vår färd.

I år blev vi endast tre båtar, (ett mellanår för Tobisklubben):

– FRAGARIA Bavaria 30 Hans Eckart Voss o Liselotte Björklund
– KALYPSO Jeanneau 42 Ulf Nyman o Elisabeth Lingö
– ESPRI Smaragd Carl Gustaf o Gunilla Wennerholm

Vi var alltså tre båtar med ganska olika egenskaper. Det visade sig dock under resans gång att vi var väl samseglade. Detta berodde mycket på att vi hade tur med väder och vindar nästan hela tiden.

Vi hade bestämt att vi skulle samlas på Bornholm den 4 juli för avfärd följande dag. Det blev istället så att vi träffades alla tre i Kalmar, icke planerat. Vi hade seglat på olika sätt söderut, t ex Espri hade startat från Trosa, seglat direkt till Harstena, därifrån till Idö utanför Västervik och sedan till Figgeholm med besök hos Tobisvännerna Karin o Henrik Håkansson och Ingela o Björn Karlsson. Således kan vi säga att vår gemensamma flykt startade i Kalmar med en liten välkomstdrink ombord på Espri.

30 juni, start kl 09:00 från Kalmar till Sandhamn strax norr om Utlängan i Blekinge, 40 nm, ankomst kl 17:00. Sandhamn hade vi på Espri inte besökt tidigare. En dyr och tråkig hamn, inte särskild skyddad, i huvudsak en fiskehamn.

1 juli färd till Kristiansö (egentligen Ärtholmarna, det är flera öar) 50 nm. Den dagen var vinden svag, varför det blev mycket motorgång. Föregående dagar hade vi haft förliga delvis starka vindar, så detta blev ett avbrott. Kristiansö var som vanligt charmigt, många båtar staplade utanpå varandra i hamnen. Kryssarklubbens Gratia och Gratitude låg vid kaj med förhoppningsfulla ungdomar ombord. Liggedag här den 2 juli med rundvandring på den vackra ön med sina regnvattensdammar och odlingar av subtropiska växter jämte alla rester av befästningar.

3 juli till Nexö på Bornholms SÖ sida, 17 nm. Nexö är det näst största samhället på Bornholm, viktig fiske-, handels- och färjehamn. Det går en regelbunden färjetrafik mellan Nexö och Kolobrzeg (Kolberg) i Polen. Vi hade liggedag och passade på att titta oss omkring. Nexö drabbades av bombningar under världskriget men är naturligtvis återuppbyggt, men mycket av den gamla charmiga bebyggelsen gick förlorad. Både här och tidigare på Kristiansö var det mycket alger, varför bad i havet var mindre roligt. Danskarna var dock okänsliga för detta fenomen. De sa: ” det är ju bara lite frön”. 4 juli liggedag.

5 juli start från Nexö kl 04:00 mot Swinoujscie (Swinemünde) 75 nm. Ganska svaga vindar i början av dagen, senare friskade det från V och NV, några regnbyar men korta. Kl 17:00 anlände vi och blev av hamnmyndigheten dirigerade till yachthamnen. I alla hamnar i Polen var det viktigt att anmäla sin ankomst strax innan man gick in i hamninloppet, båtens namn och nationalitet och hur många ombord. Annars inga formaliteter. Passen visades aldrig, utom då vi vid ett senare tillfälle skulle hyra cyklar. Således, hade vår första längre överfart gått både snabbt och bekvämt.

Swinoujscie är en viktig hamn för både last- och färjetrafik, är uthamn till Szczecin(Stettin), en stor och betydande stad. Hamnen har haft starka befästningar, men dessa har naturligtvis förlorat i betydelse i modern tid. Intogs av Gustav II Adolf 1630. Fick stadsrättigheter först 1765. Som överallt på denna kust blev också Swinoujscie härjat under Andra Världskriget. Staden är idag helt återuppbyggd, med delvis moderna hus. En vacker park, naturreservat sträcker sig ända ner mot stranden, där ett intensivt badliv försiggick. I den moderna marinan var allt välordnat och med bevakning. Här flaggade vi över topp för att fira vår ankomst till Polen. Tidigt en morgon observerade vi en båt som åkte omkring i hamnen och plockade upp flytande skräp, en beundransvärd ambition som vi inte sett någonstans. 6 juli liggedag.

7 juli färd mot Dziwnow (Dievenow) 20 nm. Vi hade nu börjat vår resa österut längs den polska kusten. Dziwnow var en ganska liten plats men viktig fiskehamn och semesterplats för inhemska turister. Ett myller av människor. Huvudgatan kantades av moderna påkostade villor med väldig blomsterprakt i trädgårdar. Vi vandrade på kvällen ner till stranden, där ett stort tält var rest innehållande öl- och danslokal. Till polackernas förnöjelse inledde vi dansen till trevlig musik. Musikledaren berättade för publiken att vi var svenskar, vilket i Polen är betydligt bättre än att vara tysk.

8 juli mot Kolobrzeg (Kolberg) 35 nm. Kolobrzeg var förutom Gdansk, som vi skulle komma till senare under resan, den viktigaste och största staden/hamnen under vår flykt. Här låg vi i en marina, som var bra men inte alls så stor som var förespeglat i de hamnböcker vi rådfrågade. Vi träffade nu Kryssarklubbens ombud, Ryszard Malik, en mycket vänlig och tillmötesgående person, som gav oss värdefull information om staden. Han tog oss till en fantastisk restaurang, Domek Kata, där vi åt superbt och njöt av den utsökta miljön. Vi överräckte en Tobisvimpel och naturligtvis var han vår gäst. Efter middagen skyndade vi till en minnesvärd konsert i den stora restaurerade Marienkirche. En tysk orkester musicerade med polska solister med musik av Händel och Mendelsohn. Det var en försoningskonsert, som sådan ganska unik, kunde vi förstå.

Kolobrzeg uppstod redan på 900-talet, under 1200-talet upptogs i Hansan, intogs och behärskades av svenskarna 1631-53. Ca. 50.000 inbyggare. Staden är en livligt besökt kur- o badort med bl a gyttjebad. Sandstränderna var även här imponerande och vattnet rent. Det är en organiserad renhållning på stränderna, vilken naturligtvis är nödvändig med tanke på mängden människor som vistas där. Staden ger ett burget intryck, fina hus, parker och eleganta affärer. Två liggedagar här, den ena på grund av att det blåste hårt ute på havet.

11 juli mot Darlowo (Rügenwalde), 35 nm. Här måste jag nämna att in- och utloppen till de polska hamnarna är alla flodmynningar, vilka, när vind och sjö driver in, bildar kraftig sjö ibland mycket kraftig, som kan vara obehaglig. Vi hade guppigt den här dagen då vi skulle ut. Dagen innan hade det blåst kuling och sjön var fortfarande grov, då i synnerhet vid flodmynningen. Vi surfade i 10-12 m/s V mot Darlowo, 8-9 knop hela tiden.

Darlowo hade ingen bra hamn för gästande seglare. Vi låg längs en kaj, där det var skvalpigt hela dagen och hela natten, en stadig trafik av fiske- och andra nyttobåtar. Ankomstdagen på kvällen tog vi en buss till den gamla staden som låg några km därifrån. Den var fint anlagd med många vackra hus, men verkade lite öde. Vi letade efter en restaurang som var trevligt inredd men med en märkligt nog mindre tillmötesgående personal. Bara polska var gångbart som språk, så när vi beställt våra rätter fick vi helt andra än dem som vi trodde vi hade beställt. Vi skrattade gott åt detta. Erik av Pommern, Erik XIII, kom från Darlowo, kung av den drottning Margareta i Danmark skapade Kalmarunionen, krönt 1397, förklarades avsatt i Sverige 1434. Så småningom upplöstes ju hela Kalmarunionen vid Gustav Vasas inträde i politiken.

12 juli mot Utska (Stolpmünde), 25 nm, uthamn till Slupsk (Stolp), den senare Hansastad. Utska är en viktig fiskehamn men med dåliga faciliteter för gästseglare, dock uppenbarligen populär som turistmål för polacker. På kvällen åt vi på en mycket bra restaurang. Slupsk var säte för en av Hinterpommerns främste härskare, Boguslaw X som här hade en mäktig borg. Den förstördes bl. a. under Världskriget, men är nu återuppbyggd och är ett viktigt konstmuseum.

13 juli mot Leba, 30 nm, den överlägset bästa gästhamnen på hela resan. Man har här satsat på att skapa en modern välplanerad marina med alla faciliteter, servicehus, restaurang och hotell, allt på platsen, med hög klass. Strax väster om staden ligger en för Polen helt unik nationalpark, ett kuperat ökenområde, sanddyner och strax intill en stor insjö. Den kände tyske generalen Rommel övade ökenkrig här under 2:a Världskriget innan han begav sig till Nordafrika. Här såg vi också rester av raketbaser från den tyska tiden. Fortfarande härliga sandstränder med sköna morgonbad i arla morgonstund. 14-15 juli liggedagar. Den 15 hissade vi våra signalställ för att markera att vi nått mitten av sommaren.

16 juli mot Wladyslawowo (Grossendorf) 30 nm, fiskehamn och stor turistplats, dock inte så trevlig för oss utländska seglare. Få gästplatser och dåliga faciliteter. Namnet har givits av kung Wladyslaw IV Vasa, son till Sigismund, som regerade i början av 1700-talet. Har efter Världskriget blivit betydligt större.

17 juli till Gdansk (Danzig) 40 nm. Vackert väder, spinnakergång, som vi haft under många etapper under flykten, både handelsfartyg och seglare mot infarten. En lång flodinsegling för att nå staden, ½ timmes motorgång. Man passerar nästan omedelbart monumentet Westerplatte, där tyska slagskeppet Schleswig-Holstein startade det 2:a Världskriget. Monumentet har en stor inskription: ”No more war.” Här anbefalls man hälsa med flaggan. På färden upp kan man se de stora varvsanläggningar som var grogrunden för missnöjet som störtade kommunistregimen i Polen. Plötsligt är man inne i den restaurerade staden, den som var bara ruiner vid krigsslutet. Det är som en saga, en fest att se och vandra på gatorna i centrum. Ett gigantiskt arbete har utförts av polska konservatorer och har kallats för världens största pussel.

Här låg vi i en fin marina, blev välkomnade av en söt ung kvinna som anvisade oss en plats längst in. Staket runt anläggningen och ständig bevakning dygnet runt gjorde att vi kände oss trygga. Samma dag och följande ägnade vi åt att vandra runt i denna sagostad, beundra och försöka leva oss in Gdansks rika och omväxlande historia. Som Hansastad var Gdansk en av de viktigaste. Man samlade stora rikedomar. Handelsmän från hela Europa fylkades hit, några av de mest betydande var holländare. Gdansk omnämnes redan omkring år 1000, har lytt omväxlande under polska och tyska hertigar, kom 1308 under Tyska Orden, var under mellankrigstiden ”Freie Stadt Danzig” med egen regering men i nära förbund med dåvarande Tyskland.

Vi flaggade över topp för att fira att vi nått resans huvudmål lyckosamt. Den 18 hade vi också vår avslutningsmiddag på Hotel Gdansk vid hamnen. Vi klädde upp oss i våra fina kläder och firade att vi hade haft sådan tur med väder och vindar, i stort sett förliga hela vägen.

Den 19 juli regnade det på morgonen. Vi bestämde då hastigt att vi skulle ta oss ut till borgen Malbork (Marienburg). Vi tog ett tåg från Centralstationen, anlände efter viss försening till stationen som också hette Malbork. Riddarborgen, som en gång var Tyska Ordens huvudsäte, varifrån Orden erövrade och härskade över större delen av nuvarande Baltikum, är en kolossalanläggning, en hel stad, anses vara världens största sammanhängande tegelkonstruktion. Borgen blev illa skadad under kriget men är idag till 90 % restaurerad. Vi trodde att vi, en söndag när det regnade, inte skulle behöva trängas med så många, men det var ett folkmyller överallt med guider som förevisade på flera språk

20 juli seglade vi vidare, lämnade Gdansk, gick till Hel(Hela), 20 nm. Fiskehamn och stor badort, ligger längst ut på Helnäset, vilket sträcker sig hela vägen från Wladyslawowo till Hel, 25 nm. Hel visade sig vara en modern turistort med härliga badstränder, ett intressant fiskerimuseum med båtar från skilda tidsåldrar, gamla försvarsanläggningar utefter kusten också.

Liggedag den 21 juli pågrund av alltför starka vindar. Vi skulle nu skiljas från Kalypso, som ville segla åter mot Sverige, via Öland, och vi i Fragaria och Espri som ville styra kosan mot Klaipéda, Litauen. En sista middag tillsammans alla sex deltagare på restaurang ”Captain Morgan”, en krog i sjörövarstil. Vi skålade och tackade varandra för god segling och kamratskap.

Det finns mycket att berätta om Polen både i modern och gångna tider. Spännande att läsa om Sigismund, son till Johan III och hans polska prinsessa Katarina. Han var de facto Sveriges och Polens konung från 1587 till 1598. Hertig Karl, sedermera Karl IX, son till Gustav Vasa och bror till Johan III var hans antagonist och vid slaget vid Stångebro 1598 slogs Sigismunds trupper som han skickat till Sverige. 1599 förklarades Sigismund avsatt i Sverige.

22 juli avseglade vi mot Klaipéda (Memel) i Litauen, 110 nm. Vi ville anlända till Klaipéda i dagsljus, varför vi startade 08:00, ankomst 04:00 nästa morgon. Resan gick genom den ryska enklaven utanför Kaliningrad(Königsberg), dvs det ryska territorialvattnet. Vi hade noga undersökt att det var tillåtet att segla på detta vis, bara man höll sig på ett avstånd på 10-12 nm från kusten. Vi blev inte heller störda eller anropade av ryssarna. Däremot, vid ankomsten på morgonkulan till Klaipéda, skulle vi som vanligt anropa hamnmyndigheten för att annonsera vår ankomst. Vår hamninformation angav kanal 10, inget svar, vi prövade kanalerna 12 och 16, inga svar, varför vi gick in i floden. Några 100 meter in kom ett kustbevakningsfartyg i hög fart mot oss och skrek på ett otrevligt sätt att vi inte hade anmält oss. Vi förklarade att vi gjort detta på den kanal som var anvisad. Utan att lyssna på oss svarade de att vi skulle använda oss av kanal 73, vilket vi senare gjorde då vi lämnade hamnen. Vi hittade, efter incidenten med kustbevakningen, en bra hamnplats i yachthamnen på landtungan, mittemot staden.

Klaipéda är en stor hamn, Litauens viktigaste, hade under vårt besök en internationell folkdansfestival. Vid vår första kringvandring kom vi nästan omedelbart till stora torget. Där pågick just då en uppvisning av skotska folkdansare. Det följdes sedan av polacker, spanjorer, basker, finnar, italienare, letter, ester osv., alla väldigt duktiga. En verklig folkfest. På gatorna pågick samtidigt sång och dans av andra, bl a holländare. Festivalen var en del av firandet att Litauen existerat som stat i 1000 år.

Klaipéda (Memel) har en befolkning på ca. 50.000. Den växte ursprungligen upp kring Memelburg, en av Tyska Orden 1252 anlagd borg. Staden intogs av Gustav II Adolf 1627 och tillhörde Sverige fram till 1635. Klaipéda har varit en viktig handelsstad men har aldrig tillhört Hansan. 24 juli liggedag.

25 juli mot Liepaja (Libau) Lettland, 50 nm. Ankomst 17:00. Hamnen var full av havskappseglare, deltagare i Baltic Sprint Cup, en kappsegling som startat i Warnemünde därifrån gått till Västervik – Liepaja för att fortsätta till Swinoujscie och avsluta i Travemünde. Ett 50-tal stora båtar med 8-10 man på varje båt gav hamnen ett synnerligen livligt intryck, plus att stadens befolkning naturligtvis kom till hamnen för att åse all uppståndelse. I hamnen hade man av en gammal magasinsbyggnad byggt ett urflott hotell, det elegantaste vi sett i någon hamn överhuvudtaget. Liepaja är en stad på 86.000 invånare, en av Lettlands viktigaste städer. Vi hade inte tillfälle att bese särskilt mycket utöver kvarteren närmast hamnen, men det vi såg gav ett modernt intryck. Staden omnämns på 1200-talet, intogs 1701 av svenskar.

26 juli mot Fårösund, Gotland, 110 nm, avsegling kl 12:00 efter att Gunilla varit upphissad i Espris mast för att återställa ett backstag som hotade att glida ur sitt fäste. Mycket grov sjö vid utloppet ur hamnen. Ganska stark vind varför vi tog in rev (första gången under hela resan). V vind vilket betydde lite bidevind, detta också första gången under hela resan. Senare vred vinden till SV, mojnade något, vi slog ut revet och hade en fin segling ända fram till Fårösund, dit vi anlände nästa morgon kl 06:00. Här stannade vi två dagar, cyklade bl a ut på Bunge-halvön som håller på att exploateras på ett intressant sätt.

30 juli mot Huvudskär, 80 nm, sträckbog V-SV, ankomst 17:00. Som vanligt ganska fullt med båtar, men vi kilade in vid Ålandsskär och låg bra till nästa morgon då vi fortsatte till Älgö, Erstaviken, vår hemmahamn. När vi summerar distanser under vår flykt når vi 965 nm. Det är egentligen inte mer än vad vi seglat andra somrar, men skillnaden är att vi denna färd har seglat mest utomskärs. Vi är tacksamma för att det gått så bra.

/Carl Gustaf och Gunilla Wennerholm, Trosa