”Bort gå de, stumma skrida de en efter en till skuggornas värld.” /Werner von HEIDENSTAM vid FRÖDINGS begravning
Många av våra seglarvänner gå inte bort. De seglar bort. Några för laber slör andra i en snävare kryss. Dock vid dags ende är seglandet över för oss alla. Seglandets utveckling relaterat till åldern sker ofta stegvis. Vi börjar segla, vi börjat – ofta – kappsegla. Vi lämnar kappseglandet och skaffar hund eller börja långsegla alt. både och. Intresset för segling avtar så småningom, kanske blir det bekvämare med motorbåt eller upphör vi helt med sjölivet. Åldern tar ut sin rätt.
Laila och jag träffade familjen SCHÖTT, Fia och Bengt i ett KSSS Sjötåg 1986 till NJK i Helsingfors för att fira deras 125-års jubileum. Precis 30 år tidigare från i år. En vänskap, som hållit i sig sedan dess.
De seglade en Norlin 37:a och vi dess moderna efterföljare Stratus. Båda kappseglade vi aktivt vid den tidpunkten. Vi trivdes tillsammans och vi kom att fortsatt umgås. På havet, i hamnar och på land.
Alla människor är olika och Bengt var olik på många sätt. I grunden en snäll och vänlig själ men ofta väl maskerat. Man var tvungen att komma under skalet för att klara en samvaro.
Efter många seglingar i KSSS Långfärdsregi – flera Vikingatåg till övriga kungliga och av Kejsaren skapad seglarklubb (NJK), beslutade vi 1997 att göra en egen sektion inom KSSS långseglare – Eskaderklubben Tobis bildades. Liksom vår förebild Tobisgrisslan skulle vi segla runt i Östersjön under sommaren men därefter dra oss tillbaka.
Tobis har varit mycket aktiv genom åren. Bengt och Fia har varit deltagare i de flesta evenemangen fram till 2000-talet. Bengt, som mycket kunnig sjöman men också mycket precisionsstyrd till perfektion väckte positiv nyfikenhet men även funderingar. Måste alla tilläggningar vara kliniskt perfekta? ”Min båt, mitt ansvar, mitt sätt att göra det och min tid”
Båten s/y Goodenwind – en Swan 44 – blev ofta en plattform för trevliga övningar i hamn eller till ankars. Fia socialt aktiv, Bengt positivt passiv men supportande.
Bengts tidiga handikapp från polio i barndomen utvecklades sent i livet negativt. Han tvingades operera in ett konstgjort knä, som begränsade rörelseförmågan. I och med detta var seglingen över. Båtar, som lutar är inte ett alternativ. Det blev i stället större motorbåtar. Vi beundrar Bengt för att han kunde ta sig ner och upp för den branta backen mellan huset och bryggan i Skurusundet. Vi var många friska, som hade problem!
Tyvärr utvecklade Bengt alzheimer och blev till slut så dålig att han flyttade till ett speciellt boende. Ett boende där han slutade sina dagar.
Vi minns Bengt som en kär vän med många goda sidor, må vi alla hålla hans minne ljust!
/Laila och Leif B Axelsson, Hederstobis resp. Heders Sir Toby